Vem subventionerar vem?

TCO:s Sture Nordh och Göran Hägglund föreslår på dagens DN Debatt att de individuella kompetenskontona, som fanns 2000-2004, återinförs för att förbättra omställningsmöjligheterna på arbetsmarknaden.

Kärnan i förslaget är att avsättningar till vidareutbildningar ska kunna undantas från skatt. Idén är god, men Nordh och Hägglund gör en – åtminstone pedagogisk – miss när de beskriver detta som en ”subvention”.

Subventioner kallar man vanligen direkta stöd i form av transfereringar till vissa verksamheter. Men även t.ex. en differentierad skattesats kallas ibland för subvention. Med samma logik kan en importtull kallas för subvention av inhemsk produktion, även om inget direkt stöd har utgått.

Problemet med det perspektivet är att den högsta nivån av skatt eller moms blir den ”normala” och alla avsteg blir till ”subventioner”. Och det behöver ju inte vara sant. ”Subventioneras” böcker för att de beskattas till 6 procent i jämförelse med livsmedlens 12 procent? Eller ”subventioneras” de båda egentligen i förhållande till sprit och tobak?

Det är inte heller en ”straffbeskattning” att pensionärer inte får samma skattesänkning som yrkesarbetande, som vissa hävdar. Det vore såklart bäst om skattesystemet var enhetligt, och att när skatter sänktes så skedde detta så brett som möjligt, men eftersom systemet inte ser ut så idag måste skattesänkningar av nödvändighet tas en i taget. För den skulle betyder inte det att de utgör subventioner.