Fri eller dirigerad handel?

Världhandelsorganisationen, WTO, sitter i djupa förhandlingar i Genève. Förhoppningen är att få fram ett nytt globalt frihandelsavtal. Förhandlingarna har pågått av och till i sju år, i det som kallas Doha-rundan. Sveriges handelsminister Ewa Björling sade tidigare idag om förhandlingarna att ”de närmaste tolv timmarna blir kritiska”.

En stor stötesten är jordbruket, där stora utvecklingsländer som Kina och Indien vill att USA och EU minskar subventioner och tullar. I USA beslutades nyligen om en ny ”farm bill” med stora subventioner av inhemskt jordbruk, men USA har ändå sagt sig vara villigt att tillmötesgå kraven på sänkta subventioner. EU:s handelskommissionär Peter Mandelsohn har å sin sida sagt sig vara beredd att sänka EU:s jordbrukstullar.

Vår vanliga syn på frihandel, med idén om komparativa fördelar och Heckscher-Ohlin-modellen, är oftast bilateral, och kan vara svår att förena med de komplicerade multilaterala förhandlingarna inom WTO. Det är helt andra strategier och mekanismer som styr när 141 länder ska förhandla med varandra än två. WTO har därför ett regelsystem, för att uppnå målsättningarna om friare multilateral handel.

Men om regelsystemet och taktiska avvägningar tar alltför stor roll i förhandlingarna riskerar handeln efter en överenskommelse att inte alls bli så fri, utan snarare dirigerad. Går det att uppnå ”äkta” frihandel i en så stor organisation? Det framstår som knepigt.