Språklig manöver

Det funderas över begreppet utanförskap i en ledartext i Dagens Arena i dag. Den bärande tanken är att den borgerliga regeringens definition på utanförskap innefattar alla som inte har ett jobb – ”arbetslösa, sjukskrivna, föräldralediga, studerande eller pensionerade”.

Vad jag vet är varken föräldraledighet eller studier några utanförskapsproblem och det vet nog skribenten Håkan A Bengtsson också. Inte heller pension betraktas som utanförskap – även om vi på lång sikt har en debatt att föra också kring pensionsåldern, dock inte med utanförskapet utan med välfärden som bärande tanke.

Bengtsson skriver om en god vän som haft och gått bort i cancer. Liksom han har jag och de flesta andra av oss någon gång sett svår cancersjukdom på nära håll. Blotta tanken på att detta skulle kallas någon sorts tärande utanförskap är förstås upprörande, vilket gör exemplet effektfullt.

Dock är det ju inte heller detta som regeringen avser när den talar om vikten av att minska utanförskapet. Förmodligen vet Bengtsson även detta, men det låtsas han inte om. I stället hävdar han att regeringens ambition är att:

”klämma åt sjuka och arbetslösa. Cynismen märktes för övrigt när just en cancersjuk person skulle få sänkt sjukersättning efter ett år. Regeringen tvingades backa och skyllde på Försäkringskassan.”

Nå. Nu var det ju precis tvärtom. Det var Försäkringskassan som backade från sitt beslut och som skyllde sin konstiga tolkning av sjukskrivningsreglerna på regeringen, trots att det i propositionen inte står ett ord om att man måste vara döende för att få förlängd sjukskrivning.

”Utanförskapet är alltså en intressant språklig manöver”, skriver Bengtsson.

Jovars, visst är det en manöver. Och det är Bengtsson själv som gör den.

Att Försäkringskassans oförmåga att tolka regler kommer att spöka för regeringen länge än kan vi vara säkra på. Håkan A Bengtsson med flera lär vara mer än villiga att dra sina strån till den illvilliga stacken.