Nu aviserar regeringen en kraftsamling i kampen mot sexhandeln. Men som alltid står man som betraktare full av frågor. Vad är det som funkar i prostitutionsfrågan egentligen?
Niclas Berggren, docent i nationalekonomi, har sedan en tid en enastående bra blogg – Nonicoclolasos – för den som är intresserad av ny forskning (med tonvikt på ekonomi). Självfallet berör Berggren även sexköpen:
- Prostituerade i Chicago med hallickar har bättre villkor än andra
prostituerade: de arbetar färre timmar, löper mindre risk att hamna i
lag med organiserad brottslighet och får effektivitetslön. (“An Empirical Analysis of Street-Level Prostitution”)
- Bordell- och gatubaserad prostitution i Ecuador kontrasteras, och
risken för hivsmitta befinns högre i den senare typen. Forskarna finner
att om målet är att minimera smitta bör insatser koncentreras mot
gatuprostitution, inte mot bordellprositution. Om den senare sätts åt
leder det till ökad förekomst av mer riskfylld sexhandel. (“Sex Work and Infection: What’s Law Enforcement Got to Do with It?”)
- Fyra typer av prostitution differentieras: eskort-, bordell-, hem-
och gatubaserad. Givet ett mål om att minimera negativa externaliteter,
menar forskarna att angrepssätten bör varieras mellan de fyra typerna,
med legalisering och ingen särskild reglering av eskortverksamhet och
med hårdast reglering av gatubaserad prostitution – för den förespråkas
den svenska modellen. (“Regulating Prostitution: A Comparative Law and Economics Approach”)
Så nu vet vi det.
