”Go home”-plakett nästa?

”Att vi samlas här i dag betyder inte att vi försvarar våldet som politisk metod. Vi vill uppmärksamma den långa kamp som förts för att vi ska få de rättigheter vi har i dag.”

Det sade Carina Nilsson (s), ordförande i kulturnämnden i Malmö, när en plakett sponsrad av ABF och Malmö stad till minne av hundraårsdagen av sprängningen av logementsfartyget Amalthea i Malmös hamn 12 juli 1908 avtäcktes idag.

En person, britten Walter Close, dödades i sprängningen och 23 andra skadades. Deras brott? De var i Sverige för att arbeta i hamnen, medan de svenska hamnarbetarna strejkade.

Visst, strejkrätten är viktig. Men brukandet av våld, därtill dödligt sådant, för att försvara den, är inget som man kan vifta bort på det sätt Nilsson gör. Dessutom var dådet riktat mot andra arbetare, inte mot den arbetsgivare som hyrt in dem.

Man kan se likheter med Vaxholmskonflikten 2004, där utländska arbetare bemöttes med okvädningsord och uppmaningar att lämna landet från svenska byggnadsarbetare. Ingen dog eller skadades där, men att sätta upp en plakett som minnesmärke för de tappra Byggnads-medlemmar som ”kämpade för sina rättigheter” i Vaxholm – på ett sätt som sedan dessutom visat sig var rättsligt felaktigt – vore absurt. Men för Carina Nilsson kanske det låter som en hyvens idé?