Mp i Kalles klätterträd

Det är något halvt charmigt halvt irriterande med miljöpartiets sätt att prata. De pratar som ett barnprogram. Som Kalles klätterträd ungefär. Pedagogiska korthuggna meningar, med en naiv touch.

Hej, säger Maria Wetterstrand till publiken när hon inleder sitt tal. Sedan förklarar hon vad hon heter och vem hon är, väl vetandes att ingen framför scenen inte vet det. Sen talar hon om för alla att George Bush har planterat ett träd och att Svenskt näringsliv har en vd som heter Urban Bäckström. Samt att lyckan inte är två nya toppar på H&M.

Mp:s valaffischer brukar bära samma lite dumsöta tonfall. Kloka barn som avslöjar de vuxnas dumhet. Ibland funkar det, ibland inte. När Wetterstrand hävdar att McDonalds säljer morötter i påsar för att lätta sitt dåliga samvete fungerar det inget vidare. I min värld är det snarare McDonalds matgäster som lättar sina samveten genom att köpa lite morötter jämte burgaren.

Efter att Maria Wetterstrand levererat sitt tal i Almedalen kliver någon från Dagens Nyheter upp på scen för att dela ut ett retorikpris för mp:s tal av Peter Eriksson förra året.

Vem som får det priset nästa år är en ganska öppen fråga. Faktum är att ingen har varit i toppform. Maria Wetterstrands tal var ganska bra på pappret, men hon nådde inte fram som hon brukar. Detsamma har egentligen gällt alla. De har gått på autopilot, politikerna. Man nödgas konstatera att Mona Sahlin nog har varit bäst hittills, åtminstone under den första halvan, när folk fortfarande lyssnade.

De som gillar retoriska upplevelser får nu sätta sitt hopp till Reinfeldt imorgon. Som Kalles klätterträd lär han i alla fall inte låta.