Ryssland är en sak, Lex Orwell en annan

Försvarsminister Sten Tolgfors efterlyste i går besked från Mona Sahlin hur de ska bli med FRA. Det fick han – och det fick han – inte när Mona Sahlin och mp:s Maria Wetterstrand gjorde ett gemensamt utspel. Taktiskt smart.

Beskedet var att Lex Orwell ska rivas upp och en utredning tillsättas. Allt under förutsättning att det blir ett maktskifte 2010. Bra.

Icke-beskedet var att miljöpartiet, inklusive Maria Wetterstrand, egentligen inte alls vill ha den typ av avsökning som ska utredas. Och vänsterpartiet är benhårt mot FRA. Så vad ett maktskifte egentligen skulle innebära är lika höljt i dimma nu som tidigare.

Tanken på att Lars Ohly och Maria Wetterstrand återigen ska vara med och styra svensk försvars- och säkerhetspolitik frestar inte. I stället för för mycket kan det bli för lite.

Att signalspaningen utgör en viktig del försvars- och säkerhetspolitiken understryks i Mikael Holmströms artikel i dagens SvD. Liksom under kalla kriget har signalspaningen fokus på Ryssland och precis som då utgör informationen den mjukvara som Sverige kan använda för att ”byta till sig” information från andra makter. Det är det som ÖB Håkan Syrén rimligtvis avser när han talar om Lex Orwells betydelse för svensk trupp i Afghanistan (samtidigt som det faktum att den svenska insatsen sker tillsammans med andra stater i alla fall borde öka egenintresset från deras sida att dela med sig information om den gemensamma motståndaren).

Mot bakgrund av utvecklingen i Ryssland har det ju förstås också en annan poäng att följa trafiken. Ryssland är ju åter auktoritärt, rustar militärt, använder energin som ”vapen” och agerar på ett sätt i närområdet som en god granne inte gör (nu senast i konflikten mellan Georgien och utbrytarrepubliken Abchazien). Kreml gör anspråk på att bestämma, också om Tjeckien ska vara med i USA:s missilförsvar. Nu hotar Ryssland med militära åtgärder om man inte får sin vilja igenom.

Att Sverige har ett vitalt behov av att bedriva signalspaning är dock inte detsamma som att släppa fältet fritt för ”massavlyssning” av svenska folket. Så nog behövs det en utredning. Men vi behöver också ett försvar.

I dag kommer det att vara mycket försvar i Visby. Men seminarier är också allt som återstår av försvaret av Gotland.
– Vi var många som tog oss för huvudet när riksdagen beslöt att vi skulle lämna den militära markeringen att Sverige ”äger” Gotland, säger Sveriges förre ÖB Bengt Gustafsson.

Och vad säger den nuvarande?