Det bästa med kristdemokraterna

Kristdemokraterna är trygghetens parti, sade Göran Hägglund i sitt tal i Almedalen i går kväll och förtydligade att han inte menade en statisk trygghet, utan en dynamisk sådan – en trygghet som kan hantera utmaningar. Egentligen är väl det den enda tryggheten värd namnet. Som en pendang till Hägglunds tal om trygghet arrangerade kd i går ett seminarium med psykiatrikern David Eberhard och etikforskaren Ann Heberlein.

Kanske har det att göra med att människan är omättlig. När vi väl fått mat vill vi gärna ha tak och efter tak föds tanken på väggar. När de väl står där blir man sugen på arbetsrätt och subventionerad sjukvård och snart nog framstår det som höjden av otrygghet att marken är så förbålt hård.

Att vara omättlig sägs ibland vara en synd, men i så fall är den väl den mest naturliga av synder. Det är inget konstigt med att vilja ha mer av det som gör livet godare, lättare och tryggare. Det är däremot inte särskilt uppbyggligt om allt detta kommer till dig serverat. Om detta var gårdagens panel rörande överens. Välfärdsstaten serverar för mycket och lägger därigenom också pengar på redan trygga, i stället för på dem vars krav på mer trygghet är betydligt mer legitima, till exempel hemlösa.

Det må göras i all välmening, men resultatet blir att människor är sämre rustade att möta livet. Vi tror inte på vår egen förmåga, trots att det är härifrån som en mer djupt känd känsla av trygghet kan komma.

Borgerliga politiker ser detta behov och talar gärna om att låta människor styra mer själva, fatta sina egna beslut. Samtidigt är det en svår linje att hålla, vilket den tredje panelisten Acko Ankarberg Johansson (kd) intygade. När medier larmar om allsköns bagateller som hotar tryggheten finns det ett outtalat krav på att politikern levererar en åtgärd.

Att påstå att kd:s syn på trygghet och ansvar sammanfaller med Eberhards och Heberleins vore att ta i. Även kd vill överbeskydda medborgarna från alkohol och allsköns hot mot kroppens och själens trygghet. De liksom alla andra använder tryggheten som ett säljargument gentemot väljarna – trots att den sortens lockrop egentligen inte borde behövas i ett land så tryggt som Sverige.

Nej, det bästa med kd är inte att de utmärker sig som ett parti som avhåller sig från att flörta med väljarnas trygghetslaster.

Det bästa med kd är att de förstår att uppskatta värdet av den här sortens diskussioner.