Det är så dags att prata nu

”Kryptera!” uppmanar Anders Wik, före detta överdirektör på Försvarets radioanstalt (FRA), de svenskar som är oroliga för att deras mejltrafik ska avlyssnas av samma myndighet. Hans syfte är naturligtvis att påvisa att FRA inte bryr sig ett dyft om svenska kommunikationer, men publiken – hundra sittande och minst lika många på ståplats – uppfattar hans svar som närmast arrogant.

Alla är där. Auditoriet är fyllt av såväl partiledare och professorer som piratpartister. Det är den gröna och liberala tankesmedjan Fores som fått till stånd den enda riktiga debatten om det som är veckans stora samtalsämne: FRA:s befogenheter att signalspana.

Clarence Crafoord, chefsjurist på Centrum för rättvisa, menar att FRA-lagen går emot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, och att EU-domstolen nyligen underkände ett motsvarande brittiskt lagförslag – något som den svenska beredningen bör ta hänsyn till (SvD 8/7). Den moderate före detta försvarsministern Mikael Odenberg hugger tillbaka, och påpekar att propositionen godkänts av alla relevanta instanser, och att regeringen visst tagit rättighetskatalogen i beaktande.

Konflikten är närmast förutsägbar. Å ena sidan de som hävdar att lagen ger skydd för Sverige i en svårförutsägbar värld, och å andra sidan de som poängterar att intrången i integriteten är orimliga. Men ändå känns det befriande att på allvar vädra alla argument (och något beklämmande att det fortfarande är Odenberg som är den som i all sin bufflighet är bäst och tydligast i förklaringarna varför regeringen ser lagen som nödvändig).

Mest av allt önskar man att Alliansen haft en tidsmaskin. Tänk om den här debatten ändå hade förts för ett år sedan eller två! Då hade vi kanske fått en vettigare kompromiss mellan säkerhets- och integritetsintressena, och då kanske förre FRA-chefens uppmaning inte hade känts som ett hån.