Vikingatiden vs. FRA

Jag sitter i gräset nere i Almedalen. Här går turistgrupper omkring och guidas genom Visby. De stannar till snett framför och guiden pratar om Vikingatid. Sen pekar han bort mot scenen där partiledarna håller sina tal och kommenterar det faktum att det är politikervecka.

– Här har vi Sveriges största ljugarbänk.

Gruppen skrattar i ett trivsamt politikerföraktande samförstånd. Sen är den biten avklarad och guiden går in på medeltiden i stället.

Det är tisdag förmiddag. Visst är det mycket kvar av Almedalsveckan, men redan inställer sig en besvärande osäkerhet hos många. Folkpartiet och centern har haft sina respektive dagar och tal och även om Maud Olofsson gjorde ett avtryck genom att faktiskt själv ta upp FRA-frågan i sitt tal så är veckans agenda ännu inte satt, vilket betyder att två av fyra allianspartier missade chansen att faktiskt sätta den. Tittar man på programmen har klimatet ett försteg som ämnesval, men trots övervikten är frågan inte tongivande.

Nu är det visserligen en ovanligt lång vecka i år. Moderaterna har sin dag på fredag, en dag då många vanligtvis redan har lämnat ön och börjat närma sig semesterläge. Därtill är torsdagen alliansdag. Chanserna finns att ta initiativet då, men det är också möjligt att Mona Sahlin snor åt sig det i dag, även om det ekonomiska seminariet inte var någon lovande start för socialdemokraterna.

Ett annat wild card i sammanhanget är att en fråga helt utan någon almedalstalande partiledares insatser blir agendasättande. FRA-frågan är fortsatt het och ligger som en skugga över dalen. Piratpartiet har storsatsat på att närvara den här veckan.

De må vara små och sakna talartid i Almedalen om kvällarna, men just nu har FRA-frågan något som ingen annan fråga har, den är en perfekt mix av politiskt intressant debattstoff och bidrar dessutom till splittringar för den som är mer sensationellt lagd.

Guidegruppen går vidare, de är mer intresserade av vikingatiden än såväl övervakning som klimathot.