Samtal med Karl Rove: ”Principerna är de avgörande byggstenarna”

Karl Rove fick rykte som valstrategiskt geni efter insatserna i George W Bushs kampanjer 2000 och 2004. Bland demokraterna betraktas han med lika delar ilska och bävan. Förra hösten lämnade han dock Vita huset, och nu finns han mitt i Almedalsveckan tack vare en inbjudan från Timbro.

Efter ett lunchmöte får jag en pratstund på tu man hand. Om den norskättade Rove skulle vara den illasinnade manipulatör som belackarna påstår, så lyckas han dölja det väl. Han ser snarare ut som en docent i statsvetenskap än som Mörkrets Furste och är amerikanskt okomplicerad och pratbar.

Det har skrivits mycket om att Bush/Rove vann över John Kerry 2004 genom att mobilisera bland typiska republikaner snarare än genom att rikta sig till rörliga väljare i mitten. Rove vill nyansera bilden:

– Vi hade inte kunnat få så många fler röster 2004 än 2000, och vi hade inte kunnat nå bra resultat bland spanskättade och kvinnliga väljare, om vi bara hade riktat in oss på ”basen”. Man måste maximera både mobiliseringen bland traditionella anhängare och övergångarna från motståndarsidan.

– Det är bättre att göra sin hållning attraktiv för den andra sidans väljare än att försöka anpassa sig till motståndarna. 2004 var de traditionella värdena viktiga för våra framgångar bland svarta väljare, och säkerhet var viktig för många kvinnor. Partier blir framgångsrika när de hittar nya sätt att tillämpa sina principer på.

Så det är fortfarande viktigt med principer?

– Principerna är de avgörande byggstenarna.

Rove vill inte komma med specifika synpunkter på svensk politik. Men, säger han, om en regering gör vad den lovade i valrörelsen och ekonomin är i skick, så verkar det troligt att dåliga opinionssiffror har med försäljningsarbetet att göra. När det gäller regeringspartiernas val mellan att kampanja på varsitt håll eller gemensamt som allians blir svaret ett klart: ”Både och!”

Vilka frågor blir de viktigaste i presidentvalet i höst?

– Irak. Tillväxten i ekonomin. Sjukvården. Och så förändring, om Obama får sin vilja fram, och disciplin i de offentliga utgifterna, om det blir som McCain vill.

Klarar McCain sjukvårdsdebatten?

– Om han är aktiv; hans reformplan är bra. Är han passiv blir frågan ett plus för Obama. Man måste bli den som definierar frågan.