Inget originellt hos s

– Det är absolut ingenting originellt vi har kommit fram till.

Så sammanfattade den finländske ekonomen Sixten Korkman, tidigare generaldirektör vid rådet för ekonomi och finansfrågor i EU den rapport om den nordiska modellen som han författat med ett antal kollegor. Konstaterandet gjordes på socialdemokraternas ekonomiska seminarium i Almedalen i går. Seminariet var traditionsenligt välbesökt, men traditionen förtjänar att ifrågasättas. Varför springer vi alla till ett seminarium där kontentan är att allt är bra som det är?

I programmet hävdades det att Thomas Östros var en av de medverkande, men i realiteten fungerade han som samtalsledare. Östros fördelade ordet och slängde in en fråga då och då, men gav sällan egna synpunkter. Upplägget är smart om man vill undvika att ge några konkreta besked, men mindre fiffigt om man vill leva upp till seminariets rubrik: ”Idéer för ett framgångsrikt Sverige – en utveckling av den nordiska modellen. Konkurrenskraft och framtidens jobb.”

Panelen – bestående av Lena Westerlund, LO-ekonom, Sture Nordh, TCO-ordförande samt ovan nämnde Korkman – presenterades av Östros som ”en grupp kunniga människor”.

Själv sökte jag efter seminariet upp en annan kunnig människa för att få nationalekonomens perspektiv. Andreas Bergh är verksam vid Lunds Universitet och Ratio och utkom i slutet av förra året med boken Den kapitalistiska välfärdsstaten, som fick beröm från både höger och vänster. Vad säger välfärdsforskare Bergh om det scenario som Thomas Östros målar upp om att när människor lämnar a-kassan så leder detta till rädsla och krav på protektionism?

Andreas Bergh (AB): Det man kan fråga sig är om Östros har gjort en systematisk analys av vilka det är som har lämnat a-kassan. På en teoretisk grund kan jag säga att det är välutbildade och välavlönade. De som inte är rädda för att bli arbetslösa och som inte tyckte att a-kassan var värd sitt pris.

Sanna Rayman (SR): S motsätter sig skattesänkningar och skriver i stället ut ett välbekant recept bestående av utbildningsinsatser och åtgärder för de arbetslösa. Sture Nordh menade att vi inte bör möta globaliseringen med låglönekonkurrens, utan genom att ”öka kunskapsinnehållet i våra varor och tjänster”.

AB: Vad de säger är i princip att folk som av någon anledning inte kan jobba i de högteknologiska branscherna, ska finnas i transfereringssystemen. Visst, det är sant att vi inte har jobb som betalar så dåligt som i flera andra länder, men det är också sant att vi har betydligt fler personer som sitter fast i systemen. Om du är analfabet i USA kan du få jobb ändå. Är du analfabet i Sverige har du inte en chans.

SR: Sture Nordh var inne på det där, han talade om att ”överutbildning inte finns”, att ingen går omkring och mår dåligt för att ”de vet för mycket”.

AB: Nä, men man kan må dåligt över att man inte har ett jobb. Kombinerat med en rejäl studieskuld blir det ännu värre. Det är ju också så att det finns mycket som du aldrig kan lära dig fullt ut i skolbänken och inte heller i ett åtgärdsprogram.

SR: Panelen vid seminariet verkade rörande överens om att utbildning och kompetensutveckling egentligen var arbetsgivarens ansvar. Östros lät lite ovillig att öppna statens kassakista för att göra detta jobb åt företagen.

AB: Orsaken till att arbetsgivarna inte vill stå för utbildningen är att som kollektivavtalen ser ut så måste de betala full lön från dag ett – oavsett om du kommer vara elev eller lärling den första tiden. Jag förstår inte varför en lite brantare lönetrappa skulle vara så hemskt, då hade arbetsgivarna tagit hand om den delen mera självmant.

SR: En av frågorna som seminariet lovade svara på var ”Vad är de framtida utmaningarna?” Vilket är ditt svar?

AB: Framför allt har vi en demografisk utmaning som börjar nu och pågår fram till 2030. Den kommer att lösas om vi förmår arbeta längre under livet, det vill säga att vi pensionerar oss senare. Så länge politikerna inte ger efter, utan låter pensionssystemets regler slå igenom så kommer människor finna att om de jobbar lite längre blir ersättningen högre längre fram.

En annan utmaning är att klara av ökad efterfrågan på vård och äldreomsorg. Folk kommer att efterfråga en nivå som vi aldrig kommer att ha råd att ge skattefinansierat. Då måste vi ställa oss frågan om det är okej att den som har råd lägger privata pengar på att, tja, få en cognac efter maten. Det där måste socialdemokraterna ta i. De måste bestämma sig för om det ska vara ”samma för alla” eller inte. Ska det vara helt lika så kommer antingen skattenivåerna att bli kopiöst höga, eller så kommer nivån på utbudet att bli oacceptabelt låg för väldigt många. Väljer man det senare faller den breda medelklassens acceptans för den svenska modellen och välfärdsstaten. Det innebär förstås att de kommer tillåta olikheterna, det gör man i princip redan, men få politiker vågar erkänna det.

SR: Korkman talade också om den demografiska utmaningen och menade att lösningen i princip var att behålla ”essensen av den nordiska modellen”, att vi – som du också säger – att arbeta längre samt att öka effektiviteten i välfärden. Det liknar det du säger..?

AB: Jo, men högre effektivitet ökar också efterfrågan och krav. Effektiviseringar kan ge oss längre liv och bättre hälsa, men det i sig ger aldrig lägre kostnader.

SR: Hur hade socialdemokraterna kunnat göra i stället för den här tillställningen, som jag redan hört ganska många uttrycka sig besviket över. Vad vore ett spännande s-seminarium?

AB: En bra sak vore om de tog upp ny modern tillväxtforskning om byråkratins effektivitet, korruption, domstolar, äganderätter etc. Om de pekade på att Sverige absolut inte är perfekt i de här avseendena och la ett program för detta.

Det fanns ju en tid när socialdemokraterna alltid tog hit en spännande internationell ekonom. Jag tänker till exempel på peruanske ekonomen Hernando de Soto som i u-länder tittat på hur lång tid det tar att få starta eget. Även i Sverige finns det brister i den sortens byråkrati. Det finns också tendenser till vänskapskorruption. Även om Sverige är bättre än Peru så betyder det inte att Sverige inte kan bli bättre.

Att bli bättre. Det låter som en god ambition. Givet att konkurrenskraft var ett av ledorden vid s-seminariet är det ganska talande företagande inte ägnades många minuter. I en socialdemokratisk värld heter det sällan företagare – det heter arbetsgivare.

Om man tänker efter lite är det förresten ganska konstigt att socialdemokraterna ägnar ett seminarium åt att försvara en modell som inte heller nuvarande regering ifrågasätter. Varken den nordiska eller den svenska modellen har huvudet på stupstocken, ändå vill s gärna få det till att det är kring detta striden står. Det vore förstås mycket enklare för dem om det var så, men med två år kvar till valet är det ett önsketänkande socialdemokratin borde frigöra sig från.