Sanna Rayman
Visst finns det en del i publiken vid talen i Almedalen som inte är politiskt aktiva eller journalister, men de är nog inte många. Det betyder att merparten av de församlade faktiskt är såna där typer som brukar lyssna på partiledardebatter och läsa partiledarnas tal från större evenemang. Det betyder också att merparten av de församlade kände igen det mesta av folkpartiledaren Jan Björklunds tal, som hölls under söndagskvällen.
Det mesta var klippt och klistrat från hans tal vid folkpartiets kommunkonferens i våras, övrigt kände vi igen från partiledardebatten häromveckan. Åter andra delar har ännu längre tid på nacken. En kollega påpekade att den där liknelsen mellan höjdhoppsribbor och betyg har man ju hört ett otal gånger förut och så är det. Kanhända borde också Björklunds talskrivare höja ribban ett snäpp eller två.
Nu har i och för sig Jan Björklund en del bra tal bakom sig, så kvaliteten på hans talade ord kan man inte anmärka på. Men ändå. Det hade varit kul med en ny platta, i stället för denna kollektion av fp:s greatest hits. Särskilt som den enda nya singeln var utspelet om sänkt bolagsskatt, ett helt okej spår, men inget som eldar massorna.
Efter talet intervjuades Björklund av Lars Adaktusson under rubriken Efterfrågat, en återkommande programpunkt under veckan arrangerad av Fjärde Storstadsregionen.
Under intervjun förvånade fp-ledaren genom att erkänna att han är en curlingförälder.
Han gav också regeringens kommunikativa hantering av FRA-frågan en tvåa i betyg, men menade samtidigt att lagen i sig förtjänade betydligt högre.
I övrigt satte han, liksom häromdagen, hårt mot hårt genom att hävda att konflikten i FRA-debatten handlar om att ha underrättelsetjänst eller inte.
Hm. Vore det så enkelt hade jag stått på Björklunds sida i FRA-frågan för längesen…