Sture Eskilsson: Hoppet finns utanför partierna

I dagens Barometern (ej online) tar förre Timbroordföranden och opinionsbildningsstrategen Sture Eskilsson till orda. Hans debattartikel om regeringens brist på borgerlig stadga går inte av för hackor.

Han öppnar så här:

Bland politiskt engagerade borgerliga väljare sprider sig en allt starkare förundran och bedrövelse över den politik alliansregeringen bedriver.

Och fortsätter:

Vart tog de sänkta marginalskatterna vägen? … [V]ar finns visionen om den minskade offentliga sektorn – den med en liten men stark stat som slår vakt om individernas fri- och rättigheter och värnar vår inre och yttre säkerhet? Hur har det kunnat bli på detta viset? Svaret är ett övermptt av politisk taktik och brist på ideologi.

Varför?

Målet har varit att slå undan benen på den socialdemokratiska oppositionen genom att ta över deras politik. Individerna reduceras till delar av kollektiv. Regeringens uppgift blir att dela ut skattebetalarnas pengar till de grupper som kan ge flest röster.

Här tycker jag att Sture Eskilsson är lite orättvis. Nog för att man skulle ha önskat sig klart besked från regeringen om att inga svenska löntagare ska betala mer än hälften av en extrainkomst i skatt, men Eskilsson glömmer att jobbskatteavdraget har inneburit en rekordstor skattesänkning och att socialförsäkringarna stramas åt på ett sätt som borde ha skett för länge sedan.

Däremot är det lättare att hålla med honom om att:

Försvaret av Sverige bedöms som onödigt…

och att FRA-beslutet innebär att

…vi mejlare får finna oss i att ha storebror kikande över axeln.

Valrörelsen blir en orgie i utgifter, tror Sture Eskilsson:

Sedan gäller det bara för finansministern att göra en taktisk sortering, se till att de mest missnöjda får en släng av sleven och framför allt att hålla utkik efter och möta överbudsförsök från socialdemokraterna.

Nej, det är ingen ljus bild han tecknar. Det finns egentligen bara en ljuspunkt:

Hoppet för svensk demokrati finns i den debatt som förs utanför partierna. Den så kallade bloggosfären blir allt viktigare.

Jag tycker ändå att bokslutet över regeringens två första år är mer sammansatt än så. FRA tynger svårt i den negativa vågskålen tillsammans med försvarshanteringen, a-kassetvånget och oviljan att tackla värnskatten. Men i den andra vågskålen finns trots allt inte bara jobbavdrag utan också den nya skolpolitiken, den nya biståndspolitiken och Tobias Billströms migrationspolitik.

Juryn har inte bestämt sig ännu. Men som Sture Eskilssons artikel visar börjar rastlösheten sätta in hos allt fler.