Om Basens betydelse – ingen valseger utan pratglada kärnväljare

Apropå min krönika i dag: Niklas Frykman skriver intressant om The Base, kärnväljarna. De är kanske inte så stor andel av de samlade väljarna och det räcker inte med att vinna dem för att vinna valet – men utan dem blir det tungt. Det är kärnväljarna som ska vara aktiva ambassadörer för en organisation och på så sätt få andra nyfikna och engagerade.

I valet 2006 fick Alliansen fantastisk fart på kärnväljarna. Frågan är om det någonsin varit bättre humör i en borgerlig kampanj: massor av människor kände att det var positiv förändring på gång och man var del i något större än en snäv partitillhörighet. Pratandet fungerade – och det skapade aptit på borgerlig politik hos en betydligt vidare krets än kärnväljarnas. Ibland hävdas det att det var moderaternas färd mot mitten som avgjorde valet, men som Sören Holmberg har visat blåste det tvärtom tydlig högervind 2006. Alliansen satte stämningen.

Efter 2006 har man inte sett mycket av det där. Alliansen har legat i träda. Och på sistone har alldeles för mycket gjort kärnväljarna besvikna: försvaret, företagandet, värnskatten, övervakningen. Ja, och så slarvet med Alliansen. Och a-kassetvånget. Och sjukförsäkringsförbudet….

Så här kan det inte hålla på.