Skygglapperi i biståndsdebatten

Anna-Lena Lodenius har på uppdrag av Diakonia, Kvinna till kvinna och Röda korset gjort en kartläggning av biståndsdebatten; rapporten heter Bistånd ifrågasatt.

Den ifrågasätter inte bistånd.

Det är en position som är lika ointressant som att avskaffa biståndet. (Det är en helt annan sak att målet måste vara att biståndet avskaffas, det vill säga att det inte ska behövas.)

Här saknas insikten om att biståndshistorien är fylld av exempel på hur godheten varit till skada för länder i nöd.
Här saknas insikten om betydelsen av marknadsekonomi och frihandel för att få till stånd utveckling.
Här saknas viljan att ta till sig kritik.
Mottot verkar vara frid och fröjd.

Och uppmaningen till oss som inte delar den uppfattningen är: var god stör ej.

Inte minst kommer skygglapperiet till uttryck i det totala avfärdandet av den kritik som Riksrevisionen i flera granskningsrapporter har riktat mot Sida och då bland annat i fråga om bistånd via enskilda organisationer. Typ Diakonia, Kvinna till kvinna och Röda korset.

I Riksrevisionens årsapport för 2008 återkommer man med den skarpa kritiken. Man skriver bland annat:

”Sida är medveten om brister i den interna kontrollmiljön och har på olika sätt försökt organisera ett bra skydd. Granskningen visar dock att åtgärderna är otillräckliga. Sidas interna kontroll vad gäller att minska fel och förhindra oegentligheter i de femton lokala projekt (vi granskade på plats i fyra samarbetsländer, kunde i flera fall betecknas som obefintlig. Sida har i hög grad förlitat sig på ett system med intyg från anlitade revisorer, både lokalt i samarbetsländerna och i Sverige. om revisions intygen inte har innehållit någon anmärkning så har man utgått från att även räkenskaperna varit rättvisande. På denna grund har sedan projekten godkänts. Vår granskning visar att projekten, trots revisionsintyg, haft omfattande brister.

Sida har inte genomfört några egna kontroller av underliggande transaktioner för att se om det material och den information som bidragsmottagaren och uppdragstagaren presenterat är riktigt. Det finns också betydande brister i dialogen mellan Sida och de svenska revisorer som myndigheten anlitat när det gäller att ge granskningsuppdrag och att ta emot revisionsintyg. Grundläggande förutsättningar för intern kontroll, såsom kunskap i redovisning, har saknats i flera av de granskade projekten.”

Riksrevisionen skriver också:

”Vid granskningen av Sidas administration av bidrag vid två utlandsmyndigheter har vi identifierat brister i
den interna kontrollen som liknar de brister vi tidigare har rapporterat. Detta kan ses som indikationer på mer
generella brister i Sidas interna styrning och kontroll. Bland annat bekräftas tidigare iakttagelser om att Sida
inte i tillräcklig omfattning analyserat kontrollmiljön hos uppdrags- och bidragsmottagare i syfte att bestämma
vilken kontroll som behövs innan beslut kan tas om insatser och uppdrag. Vilka ställningstaganden som
utlandsmyndigheten har gjort utifrån de brister som de anlitade revisorerna har rapporterat, finns inte alltid
dokumenterade.

Vi menar att det är viktigt att Sida kontrollerar bidragsmottagarens kontrollmiljö innan stöd betalas ut – inte minst eftersom Sida regelmässigt betalar ut biståndsmedel i förskott. Det kan ta över ett år från det att medel betalats ut tills de följs upp genom revision. om felaktigheter då upptäcks kan processen att återkräva utbetalda medel ta flera år.”