Vapenvila ingen säker väg till fred

På torsdag smäller det inte. Då ska en vapenvila träda i kraft mellan Israel och Hamas. Hamas (och andra terroristorganisationer) ska upphöra med sitt raketregn mot civila israeler. Israel ska å sin sida successivt lätta på blockaden av Gaza.

Människorna i Sderot slipper leva med det dagliga dödshotet. Människorna i Gaza får lättare ihop till sitt dagliga bröd. Vardagen förändras – och det är stort nog. Men är det något som egentligen har förändrats? Ska vi känna ett ökat hopp om fred, om säkra gränser för Israel och att palestinierna ska få en egen gräns?

Inte så länge Hamas är Hamas skulle man kunna säga. Vapenvilan är en politisk seger för Hamas, eftersom den innebär ett slags erkännande av Hamas som avtalsslutande part. Samtidigt är det en politisk förlust inför den israeliska blockaden. För det är inte detta man vill. Hamas har inte gett upp ambitionen att utplåna Israel, inte heller har man avsvurit sig terror som politiskt medel.

Det verkligen hoppingivande är att om det inte händer något nytt på Gazafronten så ökar möjligheterna att göra framsteg på andra fronter. Förhandlingar pågår mellan Israel och president Abbas på Västbanken. Förhandlingar har kommit igång mellan Israel och Syrien.

Egypten som agerat mellanhand i förhandlingarna mellan Israel och Hamas får en fortsatt nyckelroll. I överenskommelsen ingår att egyptierna ska täppa till smuggeltunnlarna som går från Egypten in till Gaza. Om man inte lyckas bättre med det än tidigare kan vapenvilan få ett explosivt resultat.

I Libanon har Hizbollah med Irans hjälp i lugn och ro kunnat bygga upp sina vapenförråd och utgör nu ett större hot mot freden än före kriget mot Israel 2006.