Vems prestige står på spel?

Vid halvniosnåret står en blygsam skara ungdomar utanför Riksdagen för att manifestera mot FRA-lagen som är dagens debattämne – för att inte säga årets. Med tanke på hur stort engagemanget varit på nätet förvånar det att inte fler ids närvara kroppsligen. Möjligen är det i morgon, då beslutet fattas, som den större massan sluter upp.

Jag vankar lite av och an på Riksgatan. Borta vid Mynttorget ser jag c-ledamoten Annie Johansson, yngst i riksdagen och märkbart tagen av all press från alla håll. Trösten kommer från andra sidan blockgränsen, i skepnad av Alice Åström (v) som bidrar med uppmuntrande ord, helt fria från press.

Snart är det dags för centern och övriga allianspartier att samla sig i riksdagsgruppsmöten. ”Inpiskningsmöte” hör jag senare att någon i folkpartiet har kallat det.

Det är förstås svårt att veta hur stämningen och jargongen verkligen är inne på de där mötena, men av allt att döma är FRA-frågan ingenting som politikerna kan diskutera med distans eller respekt för individers övertygelser.

Hur hamnade FRA-frågan här? Vadan denna prestige? Vems prestige är det ens som står på spel?

Under helgen har såväl Annie Johansson, Fredrick Federley och Birgitta Ohlsson uttryckt stor tveksamhet kring lagen. Det väcker hopp, men det är fortfarande bara tre ledamöter som tagit bladet från munnen för att ens berätta att de tvekar. Och tre räcker inte.

Å andra sidan vet vi att det finns ett betydligt större mörkertal. Och ju fler av dem som börjar lufta sin tvekan offentligt, desto lättare blir det för fler att haka på.

I Sydsvenskan rapporteras att folkpartisten Tina Acketoft tillhör tvivlarnas skara. Men fortfarande hör vi ack så lite från moderata och kristdemokratiska riksdagsledamöter. Var finns tvivlarna inom m och kd?