PJ Anders Linder
Jag vill gärna länka till bra inlägg mot Lex Orwell, men var ska man börja. Bloggosfären kokar av engagerade, kunniga synpunkter.
Så jag gör något annat i stället och ställer den enkla frågan: Hur kan det komma sig att en stor inskränkning av medborgarnas fri- och rättigheter kan ske utan att någon ställer sig upp och argumenterar för den? Mikael Odenberg skrev och sade en del när han var försvarsminister och Lex Orwell kläcktes men sedan dess har det varit tyst.
Nu kräver statsminister och regering, partiledare och gruppledare, att riksdagsledamöterna ska se regeringen som sin chef och snällt och lydigt rösta ja, men själva har de inte tordats ge sig ut i offentligheten och talat om varför brevhemligheten måste avskaffas och svenska folket bli övervakat.
Det är urdåligt. Och oavsett hur de borgerliga riksdagsledamöterna röstar är det urdåligt att tungviktare som Karin Pilsäter, Stefan Attefall, Sofia Larsen, Hans Wallmark och Cecilia Widegren – för att ta några exempel – smyger längs väggarna och låter några få nyvalda, unga ledamöter ta hela smällen. Antingen gillar de folkvalda Lex Orwell med all dess övervakning och kontroll, och då måste de berätta varför. Eller så är de emot den, och då borde de rösta nej.
Men det är tyst. Tyst så att man skulle kunna höra ett förtroende falla.