Ledarbloggen
Ledarredaktionen
Ledarredaktionen
Champagnen fick ligga kvar på kylning när EU:s utrikesministrar möttes i går. Efter det irländska nejet till Lissabonfördraget fick man i stället deppa tillsammans. Alla är besvikna och allra mest ledsen är regeringen Cowen som inte kunde leverera ett ja och nu är orolig för att Irland ska hamna i frysboxen.
Utåt var det mycket tal om respekt, hålla ihop och inte rusa iväg. Korkarna lär inte heller flyga när Europeiska rådet om några dagar ska försöka lotsa EU ur den senaste konstitutionella krisen.
Åtskilliga hårda ord har redan hunnit fällas om de trilskande irländarna. De förstår varken sitt eget eller EU:s bästa: ta time-out medan vi jobbar vidare! Och det blir inte bättre i Dagens Nyheters tappning: om alla andra EU-medlemmar ratificerar Lissabonfördraget så måste Irland säga ja eller ”övergå till att bli en associerad medlem”.
Kritiken bottnar i att det på något sätt är odemokratiskt – men inte regelvidrigt – att den långsammaste vagnen får bestämma hela tågsättets hastighet. Kan det verkligen vara demokratiskt att mindre än en miljon irländare ska få sätta sig över vad mer än 490 miljoner andra EU-medborgare vill?
Men är det inte just sådana här storebrorsreaktioner som bidrar till att det blir nej när medborgarna folkomröstar? Att dessutom gå till omröstning med en text som för vanliga väljare är lika lättbegriplig som James Joyces Odysseus, inbjuder i själva verket till att EU:s fördragsföljetong får karaktären av grekiskt drama.
Lärdomen från 2005 borde ha varit att göra ”en bok för alla”. I stället valde man att låtsas att det omförhandlade Lissabonfördraget var något nytt och mindre statsrättsligt omtumlande – och med den motiveringen låta parlamenten sköta ruljangsen. Det hade gått vägen om Irland inte hade varit konstitutionellt bundet att hålla folkomröstning.
Inte heller nu lär man tänka om utan i stället väntar operation Rädda Odysseus. Det kan ske genom en ny folkomröstning om en irländsk specialversion (det har gått vägen förr). Det kan verka manipulativt, men det är inte mycket att bli upprörd över. Alternativet är att stycka föredraget och införa delar av det. Tanken på ett Europa som utvecklas i olika takt skapar dock en del panikångest. Men så är det ju redan nu.
Irlands nej leder inte till någon katastrof. EU fungerar och sakfrågorna kommer att lunka på. Europeiska rådet borde sudda bort de sura minerna och i stället dricka ett glas för EU.