Nähä minsann, sa Irland

Irland har sagt sitt och yttrandet blev ett tydligt nej till Lissabonfördraget. Vi kan alltså konstatera att folket hyser en stark misstro till inte bara runt 90 procent av det irländska parlamentet utan också till näringslivet, Irlands LO samt den gröna öns bonderörelse, vilka alla stött ja-sidan.

Det finns något här och det finns skäl att tro att det inte bara har med fördraget att göra. Irländarna har i någon mening sagt nej till allt som kan kallas maktelit, folkvald eller ej.

De ständiga misslyckandena med att stärka och effektivisera EU börjar likna en europeisk tradition. Kanhända är det just detta som binder oss européer samman, en fundamentalt skeptisk inställning gentemot makten? Det är förvisso en demokratisk och kritisk ådra att uppskatta, men den medför en annan, mindre lyckad tradition – ständiga lerfötter.

Någon jättekris är det dock inte. EU kommer att vandra vidare på sin knaggliga stig. Och vi medborgare kan fortsätta irritera oss på den tröga EU-byråkratin, precis som vanligt.