Sanna Rayman
Från strålande solsken som inbjuder till bekymmersfri öl efter jobbet, får vi nu vardag, regn och blåst. Det är business as usual på upploppet till semestern. På något vis känns det som om till och med vädret vill erbjuda ett antal politiker en chans att sitta ner och tänka igenom saker och ting. Det lär finnas både en och två riksdagsledamöter som för närvarande brottas med en betydande beslutsångest inför omröstningen om FRA-lagen på måndag. En del av dem berättar om det medan andra – förhoppningsvis – grunnar i tysthet.
I går gjorde Grön Ungdom, LUF, CUF, MUF och SSU gemensam sak i en demonstration på Mynttorget mot det kommande beslutet. Närvaron var minst sagt skral, ett femtiotal personer slöt upp vid demonstrationen, men av de tal som hölls kunde man ändå sluta sig till att från såväl Grön Ungdom och SSU som från åtminstone tre av alliansens ungdomsförbund finns det en uttalad och aktiv press på de folkvalda partikamraterna.
Det är uppenbart att det behövs andra tryck för att balansera det grupptryck som råder i riksdagen. Liberala ungdomsförbundets Frida Johansson Metso gjorde sitt bästa för att utgöra en sådan balans och undrade om den utredning om moral och etik som gjordes efter fp:s dataintrångsskandal inte varit uppriktig.
Flera av talarna återkom till det faktum att både Säpo, Rikspolisen och regeringens egen it-expert alla dömt ut förslaget som integritetskränkande. Rola Brentlin, internationell sekreterare i MUF, frågade sig vem som egentligen driver den här frågan, när nu så många instanser är emot.
Ja, det kan man undra. FRA-frågan verkar på något mystiskt vis driva sig själv, med prestige som grupptryckets bränsle. CUF:s Magnus Andersson lyfte fram bland andra Fredrick Federley och Annie Johansson som ledamöter möjliga att såväl påverka som stötta fram till rätt beslut. Frida Johansson Metso bidrog med en längre lista över fp-ledamöter vars tidigare engagemang för integritet borde förpliktiga till ett tryck på nej-knappen på måndag – Barbro Westerholm, Tobias Krantz, Fredrik Malm och Nina Larsson för att nämna några.
Att det kan kännas tungt även för en riksdagsledamot när stämningen når fryspunkten på jobbet kan man förvisso förstå, men det räcker faktiskt inte som anledning till att rösta emot sin övertygelse.
En bra politiker dansar helt enkelt inte på rosor. Så, räds inte frysboxen! Kom ihåg att vi har en statsminister med en period i kylan på sitt parti-CV.