Studentklänningar och benbrott

Det är dåligt för hälsan att lyssna på riksdagsdebatter om reformer i sjukskrivningsprocessen. Mitt blodtryck steg i alla fall. Aldrig har jag hört så många snarstuckna repliker med exakt samma innehåll upprepas gång på gång.

På något vis hade jag nog förväntat mig – nu när LO tagit i med storsläggan – att det skulle regna innehållsrik kritik över Alliansen, men utanför liksom innanför riksdagen var det uppehållsväder. Oppositionens kritik, framförd i en evighetslång debatt, var besynnerligt tom, trots det höga tonläget.

Hela vänsterblockets mått på solidaritet och medmänsklighet verkar räknas ?i procent. Dessutom i felaktiga procent. Medan regeringen har utgångspunkten att det verkligt mänskliga är att hjälpa människor tillbaka, verkar vänstern ha snöat in på de sjukas rätt till fortsatt sjukdom.

LiseLotte Olsson (v) vann debattens snyftpris när hon talade om skolflickan, som skulle drabbas när hennes långtidssjukskrivne far inte längre fick råd att köpa studentklänning.

Oppositionen vredgas alltså över att ersättningarna sjunker till 75 procent vid förlängd sjukersättning, men de glömmer bekvämt bort vad som förut brukade ta vid för den långtidssjuke – förtidspension och en ersättning på 64 procent. Sanningen är att LiseLotte Olssons flicka har bättre chans till en studentklänning nu. Dessutom får hennes far chans till rehabilitering, vilket kanske kan glädja ännu mer än ett klädesplagg.

Den mest relevanta kritiken var önskemålen om en parlamentarisk socialförsäkringsutredning. En sådan är definitivt önskvärd, men när klagomålet kommer från socialdemokraterna faller det ganska platt. För, som socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson konstaterade körde s medvetet över riksdagens -beslut om att tillsätta en sådan och valde ?i stället ensamutredaren Anna Hedborg. De reformer som regeringen nu gör har tveklöst stöd i Hedborgs utredning, men på det örat vill s inte lyssna. Det är närmast underhållande att höra s-ledamöternas tjuriga kommentarer.

– Vi tillsatte en utredare som ni har -tagit till er som en guru. När vi tillsätter utredningar brukar vi titta på om det är bra eller dåliga förslag, puttrade Siw Wittgren-Ahl (s) irriterat.

Nej, det är inte lätt att tvingas gå ?i opposition mot sin egen utredare. Dock vore det fint om regeringen kunde ge lite -tydligare vinkar än de luftiga löften som hördes i talarstolen i går om att en -parlamentarisk socialförsäkrings-utredning ”kommer”.

Miljöpartiet hade läst sidan 70 i för-slaget och dragit slutsatsen att om -förskolläraren Fatima får ett komplicerat benbrott som tar lång tid att läka kommer hon efter tre månader att tvingas ta ett annat jobb, som hon kan arbeta på medan hon läker färdigt.

– Vi har brist på förskollärare, säger Gunvor G Ericson (mp), vore det inte bra om Fatima kunde komma tillbaka?

Låt oss bortse ifrån underligheten att ?i mp:s värld kan en person som är kompetent i ett bristyrke inte hitta jobb, och -fokusera på sakfrågan, som i detta fall är att de ägnar sig åt aktiv missuppfattning. I förslaget skrivs att om man bedöms kunna återgå till sitt ordinarie arbete ska detta också betraktas som ett skäl till fortsatt sjukskrivning.

Lägg därtill att förlängd sjukersättning inte utgör sakligt skäl för uppsägning, och vi har en reform som i praktiken innebär ett förstärkt anställningsskydd för långtidssjukskrivna. Varken Fatima eller någon annan behöver oroa sig. Utsorteringspolitiken är numera historia.