Sherlock Holmes tid är förbi

Ekot rapporterar att bara en fjärdedel av våldsbrotten och drygt hälften av egendomsbrotten anmäls. Bland annat detta står att läsa i en ny rapport från Brå. Ekot berättar också att ”ett av de vanligaste skälen till att inte anmäla är att den som utsatts tycker att det är meningslöst, att polisen ändå inte kan göra något.”

Spontant låter det troligt. Nog hör man det ofta i alla fall.

Dock har Brå en annan ingång i sitt pressmeddelande. De konstaterar i stället att ”det är inte vårt förtroende för rättsväsendet som avgör om vi anmäler. Inte heller vem du är. I stället är våra överväganden ofta rationella.”

Nu har jag inte plöjt rapporten, men nog låter det lite som en omskrivning. Det är väl ett i allra högsta grad rationellt ställningstagande att sluta sig till att det är meningslöst att anmäla. I Ekot intervjuas en man med ett tiotal anmälda brott bakom sig, varav ingen anmälan lett till något. Han konstaterar vad många lär ha gjort.

– Det känns ganska lönlöst, att man blandar in en part som inte är så intresserad.

Samtidigt är det förstås inte glasklart i de här frågorna. Säkert är det många som, efter ett inbrott i garaget med snodd gräsklippare med mera som följd, inser att det inte kommer att dyka upp en Sherlock Holmes och analysera skoavtryck i grusgången och därför inte anmäler, utan biter ihop, muttrar något och inhandlar nya trädgårdsredskap.

Ett begripligt val. Varför utsätta sig för frustrationen att göra en anmälan och se den läggas ner efter ett knappt visat intresse från polisen? Den enda konkreta vinsten med att fler anmäler, är att vi får bättre koll på brottsligheten. Vilket vi vill ha. Vilket gör att polisen borde bemöta anmälare bättre – även när utsikterna till uppföljning är låga.

Och när vi ändå är inne på brott och straff, ett tips. Bloggaren Nonicoclolasos gjort en matnyttig sammanställning av studier kring straffets avskräckande effekter på brottslighet.