FN är inte lösningen på alla problem

Ibland blir det svenska etablissemangets tro på FN som alla problems lösning löjeväckande.

I går publicerade Rädda Barnen rapporten No One to Turn To, där man beskrev omfattningen av de sexuella övergrepp som följer i spåren av FN:s olika utstationeringar. Ingressen från Dagens Nyheters artikel om rapporten sammanfattar:

”Sexåriga barn i konfliktområden tvingas till sexuella tjänster i utbyte mot mat och mobiltelefoner.”

Dagens Nyheter har också i anslutning till artikeln en faktaruta om de tidigare rapporterna om hur FN-personal förgripit sig i konfliktområden:

”2003: Nepalesiska soldater anklagas för sexuella övergrepp i Demokratiska Republiken Kongo. Sex av dem döms till fängelse.
2004: Två FN-soldater ur en fredsbevarande styrka skickas hem sedan de misstänkts för övergrepp i Burundi.
2005: FN-trupper anklagas för våldtäkter i Sudan.
2006: FN-personal anklagas för våldtäkter i Haiti och Liberia.
2007: FN inleder en utredning kring sexuella övergrepp i Elfenbenskusten.”

Men inte ens detta kan rubba tilltron till att FN-soldater är överlägsna annan trupp. Socialdemokraterna Urban Ahlin och Peter Weiderud argumenterar i dag på Brännpunkt för att Iraks säkerhet i framtiden bör skötas av fredsbevarande trupper från FN:

”Säkerheten i landet måste i nästa skede garanteras av en multinationell
styrka under FN:s kontroll och med huvudsakligt deltagande från
muslimska länder.”

Att detta argument går att framföra oemotsagt dagen efter att Rädda Barnen påtalat omfattningen av sexuella övergrepp är obegripligt. Kommer någon journalist att ställa en följdfråga till herrarna Ahlin och Weiderud?