Med en rejäl kavel blir allting platt

Vissa ord och därtill hörande företeelser är helt enkelt inte comme il faut i Sverige. Hierarkier är dåligt. System av under- och överordning likaså. Begreppet elit ingår självklart också bland dessa ogillade företeelser.

Vad vi däremot gillar, väldigt mycket, är när det är platt. Platta organisationsstrukturer är det festligaste vi vet. Och vill man ha minsta trovärdighet som samhällskritiker, ja då måste man inför offentlighetens öron annonsera att man ”misstror auktoriteter”. Annars är man inte genuin i sin kritik.

Således gillar vi extra mycket när framgångsrika personer i porträttintervjuer konstaterar att de är självlärda och minsann hade svårt med auktoriteter ”redan i skolan”.

Jag har alltid funnit det underhållande att dessa självlärda underbarn aldrig verkar fundera över att de i samma stund som de förkunnar sina sedelärande historier om värdet i att vara obstinat faktiskt själva agerar som, eh, auktoriteter.

Strävan att eliminera alla nivåskillnader blir ironiskt nog mekanisk och därmed genuint okritisk snarare än genuint kritisk.

Nu har regeringen bestämt sig för att tillåta elitklasser och genast protesteras det från socialdemokratiskt håll, varpå Jan Björklund gör den fullt korrekta iakttagelsen att ”vi måste göra oss kvitt den socialdemokratiska jantelagen i skolpolitiken.”

Inga invändningar mot detta, men nog vore det en idé om vi samtidigt gjorde oss av med hela den där förvirrade jakten på absolut platthet? Den är både en dålig idé och en chimär. Det kommer aldrig att bli absolut platt och det är inte heller eftersträvansvärt.

Det stör åtminstone inte mig nämnvärt att det finns människor som är bättre på allsköns saker än vad jag själv är. Inte heller har jag problem med att en del befinner sig över respektive under mig i olika sammanhang.

Jag har till exempel en chef. Det går bra det. De där nivåskillnaderna som man möter i arbetslivet, i skolan eller på andra håll är ju bara praktikaliteter. De har föga med mitt människovärde att göra.

Begriper man detta begriper man också att det inte är ett stort och problematiskt hot om elever med en sällsynt fallenhet för matematik tillåts utveckla detta.

Men det är det förstås för socialdemokraterna. Bästa symbolen för deras samhällsvision är en rejäl kavel.