Hönan och äggstocken – ett klassiskt problem

Det är egentligen inga överraskningar som döljs Sacos nya undersökning. Kvinnor tjänar mindre och män tjänar mer. Kvinnors karriärer hämmas av parbildning, men inte mäns.

Ofta tänker man sig kanske att det som bromsar kvinnors karriärer och inkomster är själva tillfället då paret blir en familj. Men, av Sacos undersökning att döma sker de negativa förändringarna för kvinnorna redan vid parbildningen – innan några kottar kommit till, medan samma sak tvärtom innebär ett inkomstlyft för mannen. Dock förstärks förhållandena om barn inkluderas i analyserna.

Egentligen förvånar inte heller detta. Kvinnor tar generellt det större ansvaret för barnen och har oftare jobb som det är lättare att vara ledig ifrån. Detta vet arbetsgivarna och då blir det rationellt för dem att satsa mer på män, varpå det rationella ekonomiska beslutet runt familjens köksbord så småningom blir sådant att kvinnan stannar hemma.

Det är en ond cirkel, men den är begriplig, varje led är rationellt. Att män i par premieras inkomstmässigt ger förstås föga utveckling för gamla välbekanta könsroller, men det behöver inte ses som en illasinnad eller aktivt konserverande insats från arbetsgivarnas sida. En lite mer välvillig tolkning vore rentav att det är ett marknadens sätt att stödja fortsatt parbildning och reproduktion generellt. Någonstans ”i paret” måste lönen upp om hushållet ska hålla ihop.

Det mest intressanta i analysen är egentligen skillnaderna mellan män och kvinnor som är singlar. En kvinna som är singel kan se fram emot en god inkomstutveckling. Den biten är inga konstigheter, här har vi ju sinnebilden för det livsval som den moderna kvinnan ställs inför – förbli singel och gör karriär eller bli mamma. Lite mer förvånande är det faktum att en man som är singel faktiskt har ett motsatt förlopp framför sig, det vill säga sämre inkomstutveckling och karriär än de gifta männen.

Det talar emot tanken om att arbetsgivaren ensidigt funderar på vem som kan tänkas vara bäst på att kombinera familjeliv och karriär – kvinnan eller mannen. För visst, den gifte mannen kan med statistiskt fog antas ta ut mindre barnledighet än den gifta kvinnan, men singelmannen lär å andra sidan inte ha en enda vab-dag i bakfickan. Han borde vara arbetsgivarens jackpot, men icke. Medan kvinnor tvingas välja mellan det ena eller det andra, verkar män alltså stå inför en utmaning av karaktären allt eller inget. Har du ingen familj blir det heller ingen karriär.

Som sagt. Könsrollernas onda cirkel i parsammanhang är åtminstone begriplig, men singelmännens låga status framstår som betydligt mindre rationell. Kanske handlar det helt enkelt om social status. Män utan partner framstår som losers, medan singelkvinnor lättare kan göra anspråk på en image som självständig.

Med bland åhörarna vid presentationen av Sacos rapport fanns professor Marianne Sundström, verksam vid Institutet för social forskning och hon tog också ordet och berättade om studier som hon själv höll på med för närvarande, studier med ett mycket stort antal individer i underlaget. Sundström konstaterade att egentligen letar såväl arbetsgivare som kvinnor efter samma saker – längd och stabilitet.

För arbetsgivaren innebär detta att man föredrar en ansvarsfull, stadgad man som kan tänkas erbjuda lång och trogen tjänst, medan kvinnor söker en lång och ståtlig man med stabila inkomstförhållanden.

Förutsägbart och stereotypt? Jomenvisst. Vi är trista, vi människor. Egentligen vore det nog bra om vi därför försökte skapa utrymme för våra mindre förutsägbara drag att växa. En rörlig arbetsmarknad skulle exempelvis kunna ta udden av stabilitetens attraktionskraft och få fler att göra andra val än de traditionella.

I stora drag är Sacos studie, som ordföranden Anna Ekström själv sa vid presentationen, en undersökning som snarare ger upphov till fler frågor än den ger några svar. Men intressant är den, som grund för vidare forskning inte minst. Själv är jag nyfiken på Marianne Sundströms framtida fynd.