Behövs inga vänner alls, Reinfeldt?

Inte en enda spontan applåd. Några spridda skratt blev det förstås, men inte ett enda tillfälle då de församlade företagarna kände att de ville applådera statsministern.

Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström hade i och för sig inte krattat manegen med sitt väl­komstanförande. Hans tal handlade om den ­reformvilja som krävs för att möta globaliseringens utmaningar och möjligheter, och om de strukturella förändringar som behövs för att tävla med Indiens och Kinas jätteekonomier, vilket natur­ligen fick Fredrik Reinfeldts utläggningar om ­instegsjobb att verka marginella. Men Reinfeldt valde också att inte vara insmickrande.

Svenskt Näringsliv har en rad reformer på sin önskelista. Högt upp hamnar en uppmjukning av den rigida arbetsrätten, en sänkning av arbets­givaravgifterna samt avskaffande av den skadliga värnskatten. Men Reinfeldt var tydlig på alla punkter. Arbetsrättsfrågorna löses bäst mellan ­arbetsmarknadens parter, menade han, och förändringar från regeringens håll skulle skapa mer bråk än nytta. En sänkning av arbetsgivaravgifterna skulle inte ge tillräckligt med nya jobb jämfört med motsvarande satsning annorstädes. Och värnskatten, antydde han, kommer inte att försvinna under den här mandatperioden.

Inga spontana applåder, som sagt. Och allt detta framförde statsministern med stor självsäkerhet. För sett ur Fredrik Reinfeldts maktpolitiska perspektiv är nämligen regeringen och företagarna i stort sett ense.

”På en punkt är jag och Svenskt Näringsliv inte överens”, sade Reinfeldt som om det verkligen bara gällde en punkt. Han gjorde en konstpaus. Han påpekade att han noterat Svenskt Näringslivs ordförande Signhild Arnegård Hansens reflektioner över det gångna året. Där skriver hon att för hennes organisation ”spelar det ingen roll vad ­regeringschefen heter”. ”Där”, poängterade statsministern, ”är vi inte överens”.

Under alliansregeringen har statsskulden och skattetrycket sjunkit, sysselsättningen ökat och socialförsäkringskostnaderna krympt på ett sätt som aldrig skulle ske under vänsterstyre. Tvärtom. Enligt regeringskansliets beräkningar skulle en socialdemokratiskt ledd regering leda till massiva skattehöjningar som skulle drabba företagens och Sveriges växtkraft. Dessutom aviserar nu Fredrik Reinfeldt att man med all sannolikhet kommer att sänka kapitalinsatskravet för aktiebolag – det kommer att bli hälften så svårt att bilda aktiebolag. Så företagarvänliga kommer socialdemokraterna aldrig att kunna bli.

Företagarsverige har ingen annan att ty sig till, tycks Reinfeldt mena. Kanske har han rätt. Men frågan är om det är så klokt att utgå från det.

Fredrik Reinfeldt öppnar front på front mot dem som tidigare identifierat sig som borgerliga kärnväljare. Försvaret får inte tillräckligt med ­resurser. Rättsväsendet står lika avlövat. Gamla moderater trodde nog något annat vid valurnorna. Till detta läggs snart en missnöjd företagar­opinion.

Visst kan Fredrik Reinfeldt tänka rätt om att dessa väljargrupper inte kommer att bli direkta fiender i nästa val, därför att det inte finns något alternativ. Men nog behöver man vänner också?