Dags att greppa plakaten

På väg till jobbet faller blicken på en affisch som uppmanar någon att ”go home”.

Suck, vem är det som ska go home den här gången?

Jo, det är USA:s utrikesminister Condoleezza Rice. Hon kommer ju nämligen hit i nästa vecka och deltar i den Irakkonferens som Sverige står värd för. Nätverket mot krig är arrangörerna bakom go home-arrangemanget.

Konferensens syften är i korta drag att se framtiden an och med alla medel stödja återuppbyggnaden av Irak. Det är mig obegripligt hur man kan vara emot något sådant.

Sverige har tillfrågats att vara värdar för konferensen. Deltagare är, förutom Rice, Iraks premiärminister Nuri al-Maliki och FN:s generalsereterare Ban Ki-moon samt ett stort antal länder därtill. Men för Nätverket mot krig duger inte en FN-stödd process. Det är dags att greppa plakaten.

I dagens SvD ansluter sig Pierre Schori till konferensens belackare. Han må ha rätt i att det sker utvisningar till Irak som kan ifrågasättas, men vilken poäng är det egentligen Schori vill göra? Sverige tar emot fler irakier än EU och USA tillsammans. Bara ur detta perspektiv är det mer än lovligt lämpligt att konferensen hålls här.

Med Schoris logik får endast den med ett komplett rent utrikespolitiskt samvete får hjälpa till i Irakfrågan. Dessvärre är det nog få länder och människor i världen som är så förmätna att de tillskriver sig själva ett sådant.

Schori får helt enkelt åka dit och styra upp verksamheten själv.