Stalltipset är att åklagarna får mer pengar i höst

Nästan en tredjedel av åklagarkåren (29 procent) uppger att arbetet inte går att klara på ordinarie arbetstid, med nerlagda brottsutredningar och inställda rättegångar som följd. Åklagare har själva begärt att bli granskade av Justitieombudsmannen.

Flaskhalsen som har uppstått hos åklagarväsendet efter den största satsningen någonsin på polisen drabbar i första hand alla tusentals brottsoffer som inte får sin sak prövad. Lika illa drabbas oskyldigt misstänkta som tvingas vänta länge eller förgäves på chansen att bli rentvådda i en rättegång. För rättstryggheten är det förödande att även farliga brottslingar går lösa och lediga därför att åklagarna saknar resurser att åtala dem.

Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk. Det gäller även rättskedjan. Dit räknas visserligen inte domstolarna, som inte ska bedriva brottsbekämpande verksamhet utan skipa rätt, det vill säga fälla eller fria beroende på hur väl åklagaren har grundat sin talan och hur stark eller svag bevisningen är i det särskilda fallet. Men om åklagarna inte förser domstolarna med ett fullgott utredningsunderlag kommer alltför många brottslingar att frikännas eller helt undgå lagföring.

Om polisen och kriminalvården är beredda att göra det som ankommer på dem, får det inte vara så att det brottsbekämpande arbetet saboteras genom att utredningarna blir liggande i åratal på åklagarnas skrivbord. När den länken i rättskedjan brister blir mycket annat gott arbete inom rättssamhället meningslöst. Satsning på utbildning av domare i ekobrottsmål, exempelvis.

Det är mot denna bakgrund som senare tids återkommande larm om åklagarnas ekonomiska kris ska ses. Som SvD rapporterade (19/5) har den nya riksåklagaren Anders Perklev knappt hunnit bli varm i kläderna förrän han måste vände sig till justitiedepartementet och begära ett akuttillskott på 39 miljoner i år, plus en höjning av myndighetens budgetram. Det är inte utan att man undrar vad Perklevs företrädare på posten egentligen gjorde med Åklagarmyndigheten.

Allt som allt handlar Perklevs begärna om en förstärkning på totalt 59 miljoner kronor. Jämfört med statsbudgetens utgiftssida som i regeringens vårproposition landar på snäppet över 900 miljarder, är det inte något jättebelopp.

Ändå menar RÅ, som skickligt har förstått att få opinionen med sig, att det skulle räcka långt för att hjälpligt begränsa planerade besparingar. Läs: åklagare skulle inte behöva ställa in rättegångar och agera bromskloss i avbetningen av ärendebalanser inom åklageriet och domstolarna.

Besked om hur det blir med pengarna fick RÅ den 9 maj. Då svarade justitieministern på en interpellation om åklagarnas resurser, signerad trätobrodern Thomas Bodström. Hon och regeringen skulle återkomma till frågan i det fortsatta budgetarbetet.

Som om regeringen inte alltid återkommer till alla budgetposter i samband med budgetarbete. Mycket talar dock för att trycket på ett resurstillskott till åklagarna växer sig så starkt att statsministern och finansministern i höst kommer på andra – och bättre – tankar.
Detta trots deras körsång i Aktuellt före jul (3/12) att ”det redan har satsats tillräckligt med pengar på brottsbekämpning” och att partiets melodi är andra välfärdssatsningar för resten av mandatperioden. Stalltipset är att RÅ får sina pengar till sist.