Försvarsminister med faiblesse för dressyr

Ta ifrån ÖB makt och ge den i stället till försvarsmaktens civila generaldirektör. Det föreslår Ekonomistyrningsverket (ESV) i en rapport beställd av försvarsministern. Det tackar jag nej till. Beställningen är det senaste exemplet på hur Sten Tolgfors uppträder som domptör i cirkusen kring försvaret.

”Dressyr handlar om att manipulera djur till att utföra önskade rörelser eller beteenden, alternativt inte utföra vissa oönskade rörelser eller beteenden. En mer korrekt benämning på svenska är att träna djuret i lydnad”, skriver Wikipedia.

Syftena kan variera. Det kan handla om att få djuret att upphöra med oönskade beteenden. I det här fallet gäller det att komma tillrätta med försvarets svarta hål – från budgetkris till budgetkris är ju ett sätt att beskriva försvarets utveckling.

ÖB:arna har sparat och stått i men resultatet har blivit att försvarsförmågan har gått ned, samtidigt som kostnaderna i stort sett varit konstanta (i löpande priser). Osäkerheten om hur det verkligen stått till har också gått som följetong.

ESV:s rapport Försvarsmaktens interna styrning och kontroll är inte nådig. Det är mycket som saknas. Bland kritikpunkterna finns bristande ansvarsfördelning, spretig planerings- och uppföljningsprocess samt en organisationskultur som inte riktigt bryr sig om budgetramar. ESV:s ambition har varit att skapa probleminsikt – och helt klart finns det mycket som kan förbättras.

Därför är det ett riktigt sänke att ESV inte tar sig an hela problembilden. ESV tar varken hänsyn till den ryckiga och otydliga styrningen från regering och riksdag eller till verksamhetens särskilda art. Försvaret är inte vilken myndighet som helst.

Behovet av bättre intern styrning och kontroll understryks dock av de granskningar som Riksrevisionen (RR) tidigare har gjort. RR har pekat på att förhoppningar om mer logistik för mindre pengar har kommit på skam, bland annat eftersom den slappa planerings- och budgetprocessen leder till att det saknas incitament att agera kostnadseffektivt. Det är klart det inte direkt imponerar, när RR konstaterar att det i Försvarsmaktens årsredovisning för 2007 anges tre olika prislappar för utlandsverksamheten.

Att genomföra organisatoriska förändringar av de interna styrprocesserna har inte prioriterats under år av nedskäringsturbulens. Djurskyddslagen stadgar dock att dressyr inte får övergå i djurplågeri. Men någon sådan restriktion finns inte i fråga om politikernas behandling av försvaret.

När socialdemokraternas Leni Björklund tröttnade på bristen på lydnad drämde hon till med ett drakoniskt sparbeting som slog ut delar av försvaret. Och nu är det samma visa – fast med en moderat försvarsminister. I budgetdisciplinens namn väntar ännu en nedrustningsvåg vars konsekvenser ÖB Håkan Syrén beskriver i termer av att vi inte kan försvara oss.

Utrikespolitiska institutets chef Tomas Ries varnar för regionala kriser med militära inslag och beskriver den senaste turen i försvarspolitiken som ”en militär kollaps som påverkar den politiska trovärdigheten hos de nordiska och baltiska grannarna. ÖB har hittills varit mycket lojal, men nu har det gått över smärtgränsen”.

En slutsats som ESV drar är att Högkvarteret har för mycket fokus på verksamhetens mål och därför tenderar att inte lägga så mycket krut på att tänka ”ekonomiskt”.

Den slutsats som jag drar är att Sten Tolgfors borde reflektera över att försvarsekonomin är ett medel och inte ett självändamål. Helst innan det mest bara är bromsspåren från ÖB:s nödstopp som återstår av försvaret.