Tänk om Tolgfors var socialdemokrat

Som ett naturligt svar på det godas seger i kalla kriget har Sverige avvecklat det tidigare invasionsförsvaret. Men inte helt. Det finns en seg gubbe kvar.
När ska du avgå? Den frågan hade jag tänkt ställa till ÖB Håkan Syrén vid gårdagens presentation av Försvarsmaktens kompletterande budgetunderlag. Men Syrén förekom mig i sin föredragning.

”Jag tänker inte avgå.”

ÖB menar att det inte blir mer pengar till försvaret om han lämnar. Framför allt vill ha se helheten. Han fogar sig även fortsättningsvis till raden av militära chefer som ställda inför ett läge som de inte har gillar, har valt att gilla läget.

Bredvid Syrén hängde den svenska flaggan slapp, men den borde egentligen ha halats på halv stång. Till alla märkliga turer i svensk försvarspolitik ska fogas att ÖB dragit upp linjerna för ett nytt försvar. Eller ska vi säga ett nytt nytt försvar. Det ska bli mer professionellt, men mindre. För litet för rikets bästa:

”Försvarsmaktens förmåga att…kunna utveckla förmåga att möta olika former av mer omfattande militära operationer som hotar Sveriges fred och självständighet nedgår kraftigt.”

Det blir resultatet av regeringens sparkrav. I realiteten innebär det att vi lägger över ansvaret för att skydda Sverige på någon annan – och hoppas på solsken. Sannolikt är det bara i Sverige som något sådant sker inom ramen för ett kompletterande budgetunderlag. Men försvarsminister Sten Tolgfors har tvingat fram en processordning, som innebär att militärens förslag till omstöpning av försvaret föregår både försvarsberedningens och regeringens egna (som i sin tur ska följas av Pliktutredningens betänkande).

Jag kan förstå att Tolgfors vill fullfölja sitt uppdrag att driva fram en försvarsekonomi i balans – och utan tvivel är det rätt att ställa krav på bättre ordning och reda bland fakturor och beställningar. Det ger dock onekligen ett förstrött intryck att han inte oroas över konsekvenserna för vår säkerhet.

Högkvarteret har fått stressa fram det nya försvaret i expressfart. ÖB konstaterar att det är svårt att göra en helhetsbedömning av verksamheten och att de ekonomiska beräkningarna bara är preliminära. Balans i ekonomin 2010 kan Tolgfors inte räkna med. Så frågan är vad som sker härnäst i försvarssåpan.

Så tyst att man kan höra en knappnål falla. Det är en sammanfattning av röststyrkan i den borgerliga debatten om försvaret. Annat var när socialdemokraterna nedrustade försvaret tillsammans med försvarsovännerna i miljöpartiet vänstern: då saknades inte kritiklusta. Visst var det väl härliga tider, när engagemanget riktigt kunde få blomma ut.

Men när Alliansens vallöften om ett stärkt försvar förvandlas till nedrustning sitter de borgerliga försvarsvännerna och hulkar i något hörn. Skotträdda, kan jag tro. Men den som tiger samtycker. Personligen är jag mest rädd för att regeringen ska anpassa hotbilden efter Anders Borgs besparingskrav.