Nu är det dags att lägga i backen

Myndigheten för arbetslöshetsförsäkringsavgift ska den heta, den statliga ”uppbördsmyndighet” som ska kräva in en statlig a-kasseavgift från alla oss som frivilligt valt att lämna någon av fackens a-kassor. Kandidaterna för att klippa bandet vid invigningsceremonin av denna instans radade inte direkt upp sig i går, om man säger så.

Befängt, sade vänsterpartiet. Straffskatt, sade socialdemokraterna. Dåligt för företagare, sade Företagarna. Fel väg, sade Saco. Tummen ner, sade Svenskt Näringsliv. Sällan har väl alla dessa samhällsaktörer varit så rörande eniga om något som denna dag i maj.

Den statliga avgiften ska motsvara den högsta gällande medlemsavgiften i någon arbetslöshetskassa, vilket just nu ger 5 196 kronor per år eller 433 kronor i månaden. En sådan utformning innebär ett lyft för fackens a-kassor eftersom de flesta sannolikt hellre återgår till sina tidigare och billigare arrangemang, men inte ens denna medlemsrekrytering på silverfat får facken att glädjas åt förslaget. Efter att utredaren Sören Öman i går lagt fram sitt förslag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring regnade bu-ropen. Med rätta.

Bland de 500 000 personer som antas bli aktuella för en statlig avgift dominerar män och företagare. Många av dem har fullgoda skäl att inte vilja vara med i någon försäkringslösning eftersom de aldrig skulle få ta del av den om de en gång blev arbetslösa. Andra – däribland jag själv – har aktivt valt att gå ur a-kassan av ideologiska eller, mer praktiskt uttryckt, ”sporrande skäl”. Vetskapen att jag inte har ett skyddsnät att falla ner och vila i gör att jag bättre kan förhålla mig till livets risker och möjligheter. Jag är, helt enkelt, i startgroparna och det känns bra.

Visst. Får jag en gång familj och det ansvar det innebär kan jag säkert ändra mig och kliva in i systemet, men här och nu är detta rätt val. Och därtill: mitt val. Många är de alliansanhängare som i dag känner stor besvikelse. De har nämligen trott att egna val är något som en borgerlig regering alltid skulle uppmuntra och underlätta – inte tvärtom.

Dock försöker jag läsa regeringens kommentarer med optimism. Kanske syns en strimma hopp? Sven-Otto Littorin och Fredrik Reinfeldt lät mer försiktiga än övertygade i sina kommentarer i går. Littorin ville inte ”kommentera förslaget i detalj” men tillstod att det finns nackdelar, vilka han kryptiskt benämnde ”komplex materia”. Reinfeldt å sin sida intog en hållning av typen mañana.

– Vi får se om det ser likadant ut i remissutfallet, sade statsministern.

Befängt, straffskatt, fel väg, dåligt… De orden lär eka också i remissvaren.

Kom loss nu boys, det är dags att lägga i backen.