Sanna Rayman
Jag har jobbat en del med att hantera insändare och insändarsidor och en årligt återkommande diskussion på sådana forum brukar vara ”Det som göms i snö-debatten”. Den startar någon gång under våren, när snön börjar försvinna och hundbajset därunder träder fram. Då blir alla vänner av ordning mycket upprörda och skriver insändare med rubriken ”Det som göms i snö…”.
Av någon anledning kommer jag att tänka på detta, när jag läser ett inlägg på Sundbybergsmoderaten Carl Grufmans blogg, där han rapporterar från sin plats i landstingsfullmäktige, vilken tydligen är belägen på bänk 106:
”Ingela Nylund Watz och Dag Larsson är för dagen tjänstgörande dyngspridare från vänsterns sida. Det var länge sedan jag såg en sådan intellektuell ohederlighet från ledande politiker, åtminstone sedan jag senast hörde (s) påstå att alliansen höjt skatten för landets pensionärer – det tar ändå priset.
Nåväl. Allianspartierna har tagit tag i köerna. Ett första steg har varit att ta reda på hur långa köerna egentligen har varit. Nu vet vi mer, 75 % av vårdinrättningarna rapporterar in väntetider och fler blir det. Tidigare har vi famlat i blindo, bara hälften av länets vårdinrättningar har överhuvudtaget rapporterat in köerna, med socialdemokraternas goda minne
På samma sätt som man i alla år dolt arbetslösheten har man fullständigt struntat i att ta reda på vårdköerna. Sedan klagar man högljutt när vi upptäcker hur illa det ser ut, och skyller dessutom på oss.”
Det är hårda ord, men kopplingen Grufman gör är faktiskt både intressant och relevant. Ingela Nylund Watz partiledare Mona Sahlin har ju gjort exakt samma sak när det gäller ungdomsarbetslösheten och flera gånger om hävdat att den ”tredubblats” på grund av Allianspolitiken – vilket inte är sant.
Sant är att de arbetslösa unga inte längre göms undan i arbetsmarknadsåtgärder, vilket gör att det på pappret ser ut som att de arbetslösa ungdomarna blivit många fler. (Ams-info om saken här.)
Men i realiteten går faktiskt även de ungas arbetslöshet ner, även om det gått lite långsamt. I den senaste rapporten om arbetsmarknadsläget skriver Ams att:
”För ungdomar, mellan 18 och 24 år, uppgick arbetslösheten till drygt 22 000 personer, vilket är 7 000 färre än förra året.”
samt att:
”För ungdomarna har långtidsarbetslösheten på ett år gått ned från 10 000 till knappt 5 000. Nedgången väntas fortsätta detta år, främst genom det i december nystartade programmet jobbgarantin för ungdomar. Där deltog i slutet av april 9 000 personer”.
Med statistiken framför sig är det svårt att kalla påhitten om tredubblad arbetslöshet annat än intellektuellt ohederliga.
Kan det alltså vara så att de där vännerna av ordning som skriver ”Det som göms i snö-insändare” egentligen är samma människor som tittade bort när Karo sänkte baken mot snön?