PJ Anders Linder
Göran Persson drev igenom kommunaliseringen av skolan i full medvetenhet om att det skulle sänka lärarnas status. Det hävdar ordföranden i Lärarnas riksförbund, Metta Fjelkner, (DN Debatt 13/5), och nu föreslår hon att staten ska ta tillbaka ansvaret.
Hon fick vatten på sin kvarn direkt när Högskoleverket redovisade ansökningarna inför höstterminen 2008. Samtidigt som antalet sökande totalt sett ökar med 13 procent, är det 16 procent färre som vill gå en lärarutbildning. Då ska man veta att det redan tidigare varit så lågt söktryck att praktiskt taget alla sökande har kommit in.
Enligt McKinseys jämförande studie är inget viktigare för kvaliteten i ett skolsystem än att man kan rekrytera till läraryrket bland de duktigaste studenterna. I Sverige har betygskraven för att bli lärare redan sjunkit till ytterst anspråkslös nivå, och nu tycks det alltså gå fortsatt nedåt. Göran Persson kan tända en segercigarr: Uppdrag Statussänkning är slutgiltigt i hamn.
Om inte … det är som klichén säger och allt ter sig som mörkast före gryningen: De borgerliga satsar på kunskapsspåret, och s håller mödosamt på att tänka om och kanske rentav byta kurs. I ett seminarium på ABF, där jag deltog för några veckor sedan, gjorde både s- och LO-företrädare engagerade inlägg för kunskap och mot de låga förväntningarnas falska solidaritet. Till hösten kommer förra universitetskanslern Sigbrit Franke med sitt förslag till helt (får man hoppas) ny lärarutbildning, och nu kommer även den misslyckade kommunaliseringen upp på dagordningen.
Förstatligande är inget undermedel i sig. Skolpolitiken innehöll många mystiska inslag även före Göran Perssons insats. Men det är mycket mer löftesrikt än status quo.