Byxmyndigheten är inte ny

Gårdagens debattartikel på Brännpunkt gav informationen att det spretar när det gäller policys på ungdomsmottagningarna i landet. Sedan den nya sexualbrottslagen infördes 2005 vet ungdomsmottagningarna inte riktigt hur de ska tolka lagen. Skriva ut p-piller till en fjortonåring eller ej? Polisanmäla om partnern är 16? Bedömningarna och tillvägagångssätten skiljer sig åt. En del vill kontakta föräldrar och andra vill kontakta partnern. Andra skriver helt sonika ut p-pillren. Godtyckligt, menar RFSU och önskar sig att regeringen tar fram nationella riktlinjer.

Samtidigt konstaterar artikelförfattaren, RFSU:s generalsekreterare Åsa Regnér, att lagen egentligen inte är otydlig. Tvärtom anger den ”att det inte ska ses som ett brott om åldersskillnaden är ringa”. Inte heller är det något lagbrott att skriva ut p-piller till en 14-åring. Ändå vill man ha nationella riktlinjer.

Jag frågar mig först och främst huruvida de frågor som snurrar på ungdomsmottagningarna inte kan ha funnits även innan lagen ändrades. Även då var byxmyndigheten 15 år. Visserligen är lagen nu skärpt och mer komplicerad, men åldern fanns där. Och ingen frågar sig om de kondomer som delas ut lite varstans där tonåringar befinner sig borde hållas undan från fjortonåriga pojkar.

Att arbeta på en ungdomsmottagning innebär dagliga möten med ungdomar och med detta följer att man måste göra val och bedömningar som man tar ansvar för varenda dag. Det må vara svårt men det ingår i jobbet.

”Godtyckligt”, skriver RFSU och det är klart att godtyckligt är ett dåligt ord. Men å andra sidan ligger det inte långt ifrån ett annat, betydligt bättre ord – flexibilitet. Jag är inte säker, men kanhända ropar RFSU efter mer än de egentligen vill ha.