KU: Bill och Andnor borde sluta tramsa

Vad tröttsamma! Per Bill och Berit Andnor, alltså. Nålstick, tjyvnyp, giftpilar – kalla det vad ni vill, men respekt inger det inte. Jag talar om KU, riksdagens viktigaste kontrollorgan. Hon är ordförande och han är vice.

Efter att Andnor hade grillat statsministern i en första omgång och ordet gick över till moderaterna, vad tror ni Bill sade? Jo: Efter 28 minuter av s-frågande kanske vi kan få ställa några viktiga frågor! Och så fortsatte det.

Dagens utfrågning inleddes annars med att Berit Andnor med förledande mild stämma artigt hälsade statsministern och hans rättschef välkomna. Därefter följde en uppläxning av sällan skådat slag.
Vilken konstitutionell syn har statsministern på sin medverkan i KU? På vilken konstitutionell grund dömde han i medierna ut KU som ett spektakel?

Så plågades statsministern för sitt oförsiktiga tal om varför hans förra statssekreterare Ulrica Schenström inte vill låta sig utfrågas av blodvittrande socialdemokrater i utskottet.

Andnors partikamrat Morgan Johansson var föga överraskande så på hugget att den stackars miljöpartisten Mikael Johansson, vars parti ligger bakom anmälan om statsrådsberedningens krishantering kvällen då Schenström rullade hatt på krogen, hamnade helt i skymundan. Johanssons vassaste fråga om varför den nytillträdda alliansregeringen bums lade ner Göran Perssons krishanteringsprojekt passade förargligt nog Reinfeldt perfekt.

På sitt tålmodigt pedagogiska vis fick statsministern förklara för sammanbitna KU-ledamöter att regeringens krishantering är fördelad på de olika departementen och att berörda myndigheter har egna krisorganisationer. Därutöver har regeringskansliet sedan den sista mars ett dygnetruntbemannat krishanteringskansli för att analysera omvärlden och fånga upp larm för vidarebefordran till statsministerns stab.

Den famösa kvällen när Schenström slog klackarna i taket vilade alltså inte ansvaret för hela nationens krisberedskap på hennes axlar. Det gjorde statsministern glasklart både för KU och mig. En annan sak är att hennes dåliga omdöme skvätter på Reinfeldt. Men som han själv slätade över misslyckandet – ingen människa är perfekt.

KU-anmälan om regeringens upphandling av företag för rekrytering av en generaldirektör för Banverket, kan tyckas torr som fnöske. Mycket riktigt smulade Berit Andnor på egen hand ner den till en i och för sig berättigad kritik av Alliansens utnämningspolitik.

Andnor har rätt, de fyra borgerliga partiledarnas vallöfte om ett öppnare förfarande vid tillsättningen av statliga toppjobb har visat sig vara svårt att uppfylla. Därför bör man inte låta väljarna vänta för länge på översynen som Reinfeldt utlovade i akt och mening att pröva möjligheten att ha en sekretessregel i samband med annonsering efter statliga myndighetschefer.

Den av gårdagens tröskade KU-anmälningar som ligger minst långt från en prickning av statsministern i utskottets granskningsbetänkande i vår, är den som rör regeringens beslut att sälja statliga bolag. Reinfeldts invändning att Alliansen i valrörelsen gav väljarna en tydlig vink om att statliga bolag skulle säljas vid en borgerlig valseger, duger inte som beredningsunderlag enligt regeringsformens krav. Även på den punkten har Berit Andnor rätt. Statsministerns besked att regeringen kommer att ta till sig kritiken får tolkas som en förtida pudel.