Hjälpen till Burma måste nå fram

Det krävs omfattande spänst i både huvud och hjärta för att begripa hur den styrande juntan i Burma kan förmå sig att agera som den nu gör. Visst, humanitet är inget framträdande karaktärsdrag hos diktatorer, men ändå. Finns det verkligen inte en punkt då också en militärdiktaturs toppskikt övermannas av insikten att jag är kött och det är alla omkring mig också?

Tydligen inte. Agerandet hittills visar på vidden av likgiltighet. Tidigare i veckan förklarade man sig villig att släppa in hjälp i landet, men fortfarande bultar omvärldens insatser på dörren till landet och nu är regeringen i stället helt avvisande.

Ekot berättar om hur de statskontrollerade tidningarna i dag visar ”bilder på hur premiärministern, som också är general, delar ut dvd-spelare till nödställda”.

Hur kände premiärministern när han räckte över den där dvd-spelaren? Såg han mottagaren i ögonen? Log han? Insåg han vilken spillra till människa han är?

I dag är det sommarvarmt ute, men håren reser sig på mina armar.

FN talar nu om att de är frustrerade och besvikna på juntans ovilja att samarbeta och släppa in hjälp. USA funderar på att släppa mat och förnödenheter från luften. Frankrikes utrikesminster, Bernhard Kouchner, föreslår att Burma ska tvingas att acceptera hjälpen utifrån. Oavsett vilken metod man väljer är det uppenbart att en diplomatiskt uttryckt ”frustration och besvikelse” inte räcker. En vecka har snart gått, hjälpen måste in nu.