Bensin i blodet

I dagens tidning har jag skrivit om regeringens svårighet att tampas med skuren av beskyllningar från oppositionen om att vara orättvis och elak. Oppositionen har även nyligen fått benägen hjälp av Alf Svensson, som vid sidan av en del beröm benämnt regeringens politik som ”hjärtlös”.

Kanske är det denna situation som får företrädare för samtliga allianspartier att titt som tätt tillgripa ”ansvarsfulla idéer” – vad vet jag. Hur som helst övergår de ansvarsfulla omtankarna lätt i förmynderi och krångel.

Idag damp det till exempel in ett pressmeddelande, som knappast lär glädja landsbygdens tonåringar, från centerpartisten Solveig Zander. Hon kräver körkort för alla mopeder eftersom det sker olyckor. Zander menar att en del av dessa är onödiga.

Nå. Låt oss inte knussla. Vi kan utan betänkligheter säga att alla olyckor är både tragiska och onödiga. Men det finns ändå ett men. De moppar som gör 45 km/h kallas EU-mopeder och för dessa krävs det redan körkort. Vad Zander vill är alltså att införa körkort även för moppar som puttrar fram i 30. Som argument för detta anför hon att det enligt Vägverkets statistik skadades lika många i olyckor med vanliga mopeder som i olyckor med EU-moppar involverade.

Kalla mig tossig men om det skadas lika många med som utan körkort, exakt vilken effekt är det då Zander förväntar sig av förändringen? Det förefaller ju onekligen som om körkorten inte påverkar dödsfallen ett smack.

Själv är jag lantis, uppvuxen i en by begåvad med enbart en busshållplats, varifrån en handfull turer avgick varje vardag och än färre på helgen. För landsbygdskids är det oundvikligt och nödvändigt att bestiga mopeden under viss period i livet om de alls vill nå livsviktigheter som kiosker, vänner och sommarjobb. Som före detta landsbygdstonåring ser jag rött när politiker sugna på lite mer ansvarsfull profil ger sig på att kringskära lantisens frihet.

När oppositionen skäller om att de inte känner igen centerpartiet längre och säger att de längtar efter den gamla centern, som inte hänger på Stureplan, brukar jag ta det för vad det är – trams. Men idag undrar också jag var den gamla, landsbygdsvänliga, centern är.