Språkpolisen rycker ut

Nyspråk är ett begrepp ur boken 1984 som vi ganska ofta använder i debatten. Begreppet ”krimtänk” syns inte lika ofta och tur är väl det.

I Storebrorsland var krimtanken, som namnet avslöjar, en tanke som är kriminell. Den behövde dock inte vara medveten, utan kunde lika gärna vara något som man hasplade ur sig i sömnen eller vid andra mer okontrollerade tillfällen.

Någon kriminalisering av ojämställt språkbruk är tack och lov inte aktuell, men båda begreppen kommer för mig när jag läser om Karin Milles, som är doktor i nordiska språk vid Stockholms universitet och har skrivit språkrådets nya skrift ”Jämställt språk. En handbok i att skriva och tala jämställt”.

För när språket ska korrigeras, intill en gräns där ordet författarinna tydligen är ett sämre yrkesalternativ än författare, vad finns det då kvar av egna uttryck och tankar?

Jag begriper förstås att ”lilla stumpan” kan upplevas som nog så nedsättande. Oftast är väl detta (eller skämtsamhet) också avsikten hos den som säger det. Men om klumpigheter och skämtsamheter ska bort medelst handböcker, hur ska vi då kunna veta vem som är klumpig och vem som är skämtsam? Och när ska vi någonsin få tillfälle att använda comebacken ”lille stumpen”.

Undrar en ledarskribentska.