Relation på vinst eller förlust

Efter SvD:s serie om raggtekniken ”pickup” har mängder av läsare reagerat. Och det är klart att man tänker både det ena och det andra när man läser om den högst mekaniska metod som bland andra Neil Strauss utvecklat och förfinat i boken ”The Game”.

Jag höjer kanske inga ögonbryn för att jag ställer kärlekskrav på sex. Det är klart att man får ligga på skoj. Eller på arg. Eller på vad det nu må vara.

Inte heller lyfts mina bryn för att exklusiva relationer måste vara normen. Hur folk lägger upp sina relationer är deras ensak.

Det intressanta är snarare grunden för pickup-tekniken, av nämnde Strauss alltså kallad spelet. Spel och lek må vara synonyma ord, men med en klangskillnad som heter duga. Lek kan pågå bara för att det är roligt, medan ett spel allt som oftast inbegriper vinst och förlust, vinnare och förlorare.

Pickup-metoden bygger uppenbarligen på det senare. Insatsen är den del av självkänslan du bygger på din attraktionsförmåga och vinsten en vända eller två i sänghalmen.

Den med framgång raggande Victor konstaterar att han visst blivit ”djupt förälskad” ibland, men att detta inte fick honom sluta ligga med andra tjejer eftersom ”ingen är oersättlig”.

På något vis låter det hela som en utmärkt inkörsport till ett rätt trist sexberoende. Ett tvångsmässigt räknande av erövringar som till slut blir en lång rad anonyma underliv.

För egentligen är det ju vansinnigt tråkigt för Victor och övriga pickupfrälsta att de missar motsatsen av den frasen – att någon är komplett och helt förödande oersättlig. Och därtill är det ganska fegt att det enda de vågar riskera här i livet är en lätt rispa på sin libido i form av ett ”Nej tack” i ett tidigt skede.

Man skulle rentav kunna kalla sådan feghet oattraktiv.