Kuba: Elva man i en båt

MANAGUA, HAVANNA De var elva inalles. Alla var väl bekanta med de andra i gruppen. De anlände var för sig, runt elva på kvällen, till den avtalade mötesplatsen. De hade mat och vatten med sig. Vid Playa Guanabo utanför Havanna låg den lilla träbåt som de köpt för tusentals pesos speciellt för tillfället. För Yolanda Garcia Sanchez kändes det extra pirrigt. Det var den 29 september 2000, hennes första födelsedag i det nya millenniet. Hon ville fira den i frihet.

Det var mycket sten i kustlinjen, så det var svårt att ta sig ut. Det fanns ingen motor, så de turades om vid årorna. Långsamt tog de sig närmare målet. Men när de kom till amerikanskt vatten greps de av den amerikanska kustbevakningen och sändes tillbaks till Kuba.

Tusentals gör denna riskfyllda resa varje år. Helst vill man till USA. Men kubaner flyr till varje land som går att nå med båt. Det finns till och med kubaner som flytt till Haiti – vilket säger en del om hur livet är på Kuba.

Den andra gången avgick resan från västra Kuba – Playa Cajio i La Coloma. Det var december 2003. Den här gången hade de en motor, men den var dålig och läckte bensin och stannade hela tiden. Ändå tog de sig utåt. Men lokalbefolkningen måste ha angivit dem. Fortfarande ganska nära den egna kusten blev de upphunna. En katamaran med beväpnade vakter och hundar lade sig intill. De pekade med sina gevär.

Ytterligare två fartyg från kustbevakningen tillkom. De försökte sänka båten – med flyktingarna kvar i sittbrunnen. Kustvaktsbåtarna rammade den lilla träbåten om och om igen med full kraft från olika håll. I båten satt de elva och bad till gud. Men kustbevakningen misslyckades.

Till slut gav sig fartygen iväg. Då försökte flyktingarna ta sig tillbaks. När de nådde Playa Cajio igen greps de. De hölls fängslade en vecka i ett interneringsläger, där de förhördes ingående om varifrån båten kom, vem som sålt dem motorn, vem som planerat det hela och så vidare. I fängelset satt flera andra gripna för samma sak. De släpptes en och en så att det inte skulle bli bråkigt utanför fängelset.

Sedan dess har Yolanda fått återkommande besök från säkerhetstjänsten. Till och med när hon varit på vanliga semesterresor till kuststäder. Hon kan inte jobba, för hon bedöms som opålitlig av staten.

Man tror att mer än 70 000 personer har dött när de har försökt nå friheten på andra sidan vattnet, men det är helt inofficiella siffror.

De som överlever har det inte så enkelt heller. Flyktförsök kan ge tre års fängelse. 1995 lovade regimen att sluta straffa sina balseros, som båtflyktingarna kallas. Men det har de inte gjort. Yolanda blev själv dåligt behandlad, men hon känner människor som suttit fängslade i ett halvår för sina försök att lämna landet.

Yolanda tvangs skriva under ett dokument med ett löfte att hon aldrig skulle försöka fly igen. Samtidigt som hon satte sin namnteckning på papperet förklarade hon för poliserna att hon aldrig skulle sluta försöka.

”Jag är inte rädd för att försöka fly igen. Jag är rädd för vad som ska hända om jag stannar i det här landet.”