Här får man bara valuta för pengarna

I Havannas kinesiska kvarter slår vi oss ner för en lunch. Som vanligt sträcker en tiggare fram handen. Hon är medelålders, svart och klädd i trasor.

Jag gräver i fickan och fångar upp det största myntet. Che Guevara på baksidan, riksvapnet där fram. Det är tre pesos. Hon skiner upp, men när hon tittat närmare surnar hon till och fnyser.

Det är svårt att begripa exakt hur värdelös kubanerna anser att den egna valutan är. För den vanliga peson, som kubanerna- har sina löner utbetalda i, kan man bara handla i särskilda affärer där knappast något finns att köpa. För den konvertibla peson, nästan tjugofem gånger så dyr, kan man handla normala varor för ungefär svenska priser. Vanliga kubaner har alltså aldrig en chans. Den som arbetar i turistindustrin eller på den svarta marknaden där det cirkulerar konvertibla pesos, däremot, har i alla fall råd att drömma.

Hon kastar tillbaks myntet. Inte ens tiggare tar emot kubanska pesos.