Flickan i Havanna, hon har inga pengar kvar

Jag träffar flickan i Havanna redan första kvällen. Hon står i en port på Calle Obispo och visslar på mig. Hon är runt tjugo och väldigt vacker.

Kubas ekonomi är intressant. Socialismens grundidé är full sysselsättning, hög utbildning och utrotad fattigdom. Men allt har blivit tvärtom. Kuba har verkligen utbildat befolkningen. Så kubanerna skämtar om att deras land är det enda där till och med de prostituerade har universitetsexamen.

Den fulla sysselsättningen gör att det finns drivor med personal i butiker där inget finns att köpa, och fullt med servitörer i restauranger där inget går att äta.

Och Kuba har verkligen försökt fördela rikedomen. Nu är alla lika fattiga.

Det står tiggare i varje hörn. Folk rotar i soptunnorna. Vartenda hus är fallfärdigt, utom turisthotellen och prestigebyggnaderna. Och då befinner vi oss ändå i den rika huvudstaden. Staten äger allt, ingen ansvarar för något.

För flickan i Havanna återstår bara att sälja det enda staten inte kan kontrollera.