Politiken löper amok och ÖB ska panikbromsa

Tittar de på ping-pong? Nej, det är utländska försvarsexperter som skakar på huvudet åt den svenska försvarspolitiken.

Alliansens försvarspolitik ser ut att leda till en ny – och rekordsnabb – halvering av försvaret. Det som ventileras i högkvarteret kan leda till att det inte längre finns något flygförband norr om Vänern medan sydligaste Sverige lämnas utan arméförband. Luftvärnet kan försvinna helt. I går var budet att fem garnisoner ska försvinna. Allt är möjligt. Och fort ska det gå. Redan den 15 maj ska ÖB Håkan Syrén avge rapport till försvarsminister Sten Tolgfors.

Klipp, klipp. Försvaret sitter fast i en sax där den ena skänkeln består av besparingskrav och den andra av ökade kostnader. Tolgfors tar dock de alarmerande uppgifterna för Försvarsmakten med en klackspark:

”Den har jobbat upp ett underskott på 1,5 miljarder detta året. Nu ska man svara för på hur man kan möta det genom att anpassa kostymen.”

Som om rikets säkerhet vore ett jäkla skrädderi. Men Tolgfors är ännu en i raden av försvarsministrar som baserar politiken på pengen och inte uppgiften. För att uttrycka mig milt: Det var inte det här som jag förväntade mig. Det är inte heller den försvarspolitik som utlovades.

Alliansarbetsgruppen Sverige på 2000-talet presenterade i januari 2006 rapporten Sveriges nordiska, europeiska och globala engagemang i en föränderlig värld. I den konstateras att:

”De kraftiga nedskärningarna inom svenskt försvar skadar emellertid vår långsiktiga trovärdighet inom säkerhetspolitiken.”

I Alliansens valmanifest inför segervalet 2006 följdes kritiken mot den socialdemokratiska försvarspolitiken upp med löften om en satsning på försvaret.

”Utan fred och säkerhet kan utveckling inte nås. Behovet av internationella insatser på olika håll i världen växer. Sverige måste ta ett större ansvar i fredsfrämjande operationer. Det svenska ledningsansvaret för en nordisk-baltisk stridsgrupp inom EU ger oss ett särskilt ansvar. Målet bör vara att Sverige skall ha 2000 kvinnor och män i utlandstjänst. Det kräver reell kapacitet samt en försvarsbudget som rymmer både nationella och internationella uppgifter.”

Slutet är värt att upprepa: ”…försvarsbudget som rymmer både nationella och internationella uppgifter.”

Socialdemokraterna knuffade försvaret över kanten på stupet, men Alliansens utlovade räddningsaktion har uteblivit. Anders Borg är den som i realiteten har fått bestämma kostymens storlek. Han må vara en god ekonomisk teoretiker, men det betyder inte att vi ska nöja oss med att bara ha ett försvar i teorin.

Politiken löper amok och ÖB ska återigen panikbromsa. Läget är allvarligt. Försvaret måste lyftas till partiledarnivå. Inte minst är det viktigt att vi utvecklar försvarets nationella uppgifter – och inte gör det ännu mer anorektiskt.

Jag har också ett tips. Försvaret är ett politiskt område som är ledigt på den borgerliga kanten. Moderaterna har abdikerat.