Schenström: Trots spektaklet är KU det vi har

KU-anmälningarna har slagit rekord i flera år. Från att har legat på runt 25 under första hälften av 2000-talet så har Konstitutionsutskottet sedan 2004 fått hantera en bit över 40 stycken.
Det är ett problem att KU utvecklas till en politisk boxningsring. Ofta är det pinsamt uppenbart att anmälningarna har sin grund snarare i skillnader i politisk övertygelse än i en faktisk misstanke om att regeringen har brutit mot grundlagen.
Det skulle förstås kunna vara ideologisk passion som skymmer sikten. Kanske blir exempelvis vänsterpartiet så förgrymmade när sittande regering bedriver en annan biståndspolitik än vad de själva vill ha, att de faktiskt uppfattar det som ett grundlagsbrott.

Men, mer troligt är nog att partierna fått upp ögonen för hur användbart KU är som arena för politisk pajkastning. Den utvecklingen borde verkligen stävjas, men det kräver att samtliga partier tar tag i frågan gemensamt och samvetsgrant. I nuläget finns insikten hos alla, men problemet åberopas bara när ”de andra” greppat slagträt.

Med detta sagt vänder vi oss så till dagens KU-nyhet – att före detta statssekreteraren Ulrica Schenström avböjer att komma till en planerad KU-utfrågning och i stället erbjuder sig att svara på frågor skriftligen. Anmälan är gjord av miljöpartiets språkrör Peter Eriksson, som med sin anmälan vill klarlägga ansvarsfördelningen för krishanteringen i regeringskansliet den aktuella kvällen.

Man kan förstås tycka att det räcker nu. Att vi inte ännu en gång behöver mangla frågan – allra minst ner till antalet druckna vinglas, vilket redan blivit vederbörligen stött och blött i media. Det är inte särskilt troligt att några nya rön av vikt skulle framkomma i en utfrågning. Därtill har Schenström redan tagit sitt ansvar, avgått och i den meningen ”fått sitt straff”.

Men – och det är ett stort men. Konstitutionsutskottet är ändå konstitutionsutskottet. Och trots KU-utfrågningarnas ökande spektakelstatus så är det den granskande instans som står oss till buds. Det finns ingen formell skyldighet att infinna sig när KU kallar, men det är ändå mycket ovanligt att skolka från utfrågningarna i KU. Så bör det också förbli. Att statsministerns före detta statssekreterare blir den som bryter trenden ser inte bra ut. Särskilt inte när förklaringen som ges är så blodfattig och innehållslös som den var.

Visst kan man med lätthet läsa mellan raderna här. Schenström orkar förmodligen inte med en resa till. Men då är det också detta hon bör berätta. Då bleve kanske KU:s ordförande Berit Andnor (s) något mindre upprörd och häpnadsväckt.