PJ Anders Linder
The Clean Energy Scam är rubriken på ett slagkraftigt reportage i Time. ”Etanol, rubricerat som ett miljövänligt biobränsle, är i själva verket en biokatastrof”, sammanfattar tidskriften, och det är inte tu tal om att man blir tagen av vad reportern Michael Grunwald har att berätta från sitt besök i Brasilien.
USA har börjat subventionera inhemsk (i allmänhet majsbaserad) etanol samtidigt som man tar tull på 54 cent/gallon på importerad vara. Det gör majs mycket lönsammare och attraktivare för amerikanska bönder. Många slutar med andra grödor, till exempel sojabönor. Det leder i sin tur till att söjabönspriserna stiger på världsmarknaden, vilket får brasilianska bönder att plöja upp gräsmark och odla bönor – och då får boskapsägarna hugga ned skog för att hitta nya beten till sina djur. Avskogningen frigör enorma mängder bundet kol.
Jakten på miljöbränsle leder till ökad klimatpåverkan. Ännu en gång har vägen till helvetet visat sig stenlagd med goda föresatser.
All etanol har inte dessa ruskiga följder. Brasiliansk sockerrörsetaanol tycks vara betydligt skonsammare – och den dagen vi kan göra etanol av svensk skogsråvara, helst spill, kan det kanske också vara intressant. Men att koka sprit av majs och hälla i Dodgen har inte visat sig vara någon succé. Dessutom bidrar det till att trycka upp matpriserna världen över.