Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Sandlådedebatterna står som spön i backen. I veckan skrev en SSU:are att riksdagsledamoten Fredrick Federley (c) var ”typ nazist” på sin blogg. Benämningen kommer sig av att Federley tänker fira 60-årsdagen av vad samme SSU:are kallar en ”nazistisk regim”, nämligen Israel.

Sen nominerade Röda korset författaren och debattören Dilsa Demirbag Sten till sin centralstyrelse, vilket raskt möttes av protester. En namninsamling mot nomineringen har skapats. På listans webbplats förklaras chock och bestörtning över nomineringen av Demirbag Sten, som enligt undertecknarna är islamofobisk och dessutom inte uppfyller Röda Korsets principer om ”humanitet, opartiskhet, neutralitet, självständighet, frivillighet, enhet och universalitet”. Demirbag Stens ”inställning i Israel-Palestina konflikten” anförs också som problematisk omständighet.

Alla vägar bär till Mellanöstern, det är uppenbart. Och att det finns skilda meningar om denna konflikt samt att dessa meningar har tydlig koppling till höger/vänster-skalan är inte heller någon nyhet. Däremot verkar vänstern fast besluten att bredda begreppen och smala av debatten intill det absurdas gräns. Vem som helst vars åsikter inte passar betitlas lätt och geschwint nazist eller rasist. Nämnda Demirbag Sten och folkpartisten Gulan Avci fick tidigare i vår slängar av en liknande slev när en s-anknuten bloggare förklarade att de utgjorde ”inställsamma alibin” åt makten eftersom de ”gift sig vitt”.

Det skulle vara oändligt och olidligt lätt att författa de skarpaste sylar och nålstick emot den här debattekniken. Det skulle dessutom kunna bli god och svängig läsning. Men då lägger jag bara mer sand i lådan.

Den infantila pajkastningen grumlar debatten och relativiserar alla begrepp intill oigenkännlighet. Det tjänar ingen, vare sig högern eller vänstern, på. I leken hitta nazisten/rasisten har jag just idag gjort ett fynd:

I dag dömdes ledaren för Nationalsocialistisk front (NSF) i Skåne till tre månaders fängelse i hovrätten i Malmö. Med en likasinnad vän hade han tagit sig in på en fest hos RFSL i Kristianstad och misshandlat fem män.
Detta ska alltså föreställa Fredrick Federleys åsiktsfrände?

Vänstern är hetlevrad i debatten. Det är bra, men eftertanke och konsekvens råder det brist på.

Det är inte nazism att vilja fira en demokrati, som dessutom inte har utplåningen av staten bredvid som sin uttalade topprioritet.

Det är inte islamofobi att hålla yttrandefriheten högre än enstaka individers religiösa känslor.

Det är inte rasism att vara liberal, helt oaktat vem man är gift med.

Arkiv

Fler bloggar