Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

I onsdags debatterades och avslogs oppositionens förslag om könsneutrala äktenskap i riksdagen. På upploppet inför debatten har Mona Sahlin gjort sitt bästa för att skapa uppmärksamhet kring frågan och utnämna sig själv till könsneutralitetens främsta kusk.

Det har väl gått sådär. Socialdemokraterna har, trots Mona Sahlins personliga engagemang, inte gjort ett konkret skvatt för frågan under sina tolv år vid makten. Med detta i minnet är det lite småskojigt att läsa kammarens protokoll från debatten, där Johan Löfstrand (s) hävdar att regeringen drar frågan ”i långbänk”.

Men visst. Man kan förstås fråga sig varför alliansen inte bara går med på oppositionens förslag, när alla (utom kd) ändå tycker samma sak
Tja. Kanske för att oppositionens det saknar egentligt innehåll. Det är en motion för gallerierna som, kort sagt, föreslår att regeringen ska göra något som regeringen redan håller på med – nämligen att leverera en könsneutral äktenskapslagstiftning.

En sådan är redan aviserad och tanken är att den ska röstas igenom i höst, vilket statsministern sagt förut och vilket upprepades av bland andra innehavaren av titeln ”årets homo”, riksdagsledamoten Tomas Tobè på Brännpunkt häromdagen.

Motionen är helt enkelt poänglös som annat än ett sätt att försöka tillskansa sig en ledartröja i frågan. Man ber om något som sker.

Oppositionen kunde lika gärna ha motionerat om att regeringen borde regera lite.

Arkiv

Fler bloggar