Det är jobbpolitiken som skapar utrymmet

Gårdagens vårproposition innehåller välkomna besked för pensionärerna. Tur är väl det. I senaste Sifomätningen syntes att tålamodet tryter. Väntan har varit lång och de äldre vill förstås också få del av den tillväxt som de senaste åren har bjudit på.
Till hösten väntar höjda pensioner och satsningar på de sämst ställda pensionärerna, vilket åtminstone Sveriges pensionärsförbund var snabbt med att välkomna.

Pensionärernas riksorganisation var däremot kritisk och intresserade sig plötsligt mer för matpriser. Det är lite underligt med tanke på hur aktiv man har varit i debatten. I förra veckan rasade organisationen mot höstens tredje steg i jobbskatteavdraget, vilket både PRO och socialdemokraterna har för vana att benämna ”straffskatt”.

Huvudlinjen i argumentationen är att alla ska ”behandlas lika i skattehänseende”. Förvärvsavdraget, själva grundplåten i arbetslinjen, kallas diskriminerande då det skiljer på tidigare och nu aktiva på arbetsmarknaden. Då har man missat poängen med förvärvsavdraget. Vill man stimulera till arbete förefaller det onekligen mer konsekvent att stimulera arbete som ska utföras snarare än det som redan är utfört.

Det senaste Rot-avdraget riktade in sig på miljöförbättrande åtgärder för småhusägare. Det innebar förstås en form av skattesänkning. Ändå reste sig inte landets hyresgäster upp och krävde likabehandling ”i skattehänseende”. Politiska åtgärder kan faktiskt ha värde för alla, även om de inte berör alla direkt. Det gäller inte minst pensionerna.

Finansminister Anders Borg konstaterade i går, nästan förvånad, att utanförskapet minskat mer än han själv beräknat – med 121 000 personer under 2007. Det är ett rekord och även om en avmattning är att vänta är resultatet en framgång som, trots det osäkra läget, ger utrymme för reformer och som har kapat rejält i statsskulden.
I budgetdebatten varnade Thomas Östros hotfullt Anders Borg för konsekvenser om regeringen inte väljer socialdemokraternas väg och inför minskad skatt om 2 000 kronor per år för pensionärerna.

– Detta kommer att växa till en opinionsstorm, sade Östros.

Jo, han lär veta. Tillsammans med PRO har socialdemokratin arbetat hårt på att skapa storm kring ”straffskatten”. Östros problem är dock att medan jobbavdraget har logiskt samband med en idé om jobb som välfärdens källa, så passar inte hans förslag in i något helhetsperspektiv. Inte heller har han en trovärdig historik, vilket Stefan Attefall (kd) påpekade. Året före maktskiftet, 2005, höjdes pensionerna med 163 kronor per månad. I år var motsvarande siffra 330 kronor och nästa år blir höjningen runt 500 kronor per månad. Det talar sitt tydliga språk.

Efter att ha varit alltför tyst och inaktiv i pensionsdebatten har regeringen vaknat och insett vikten av att påpeka, men också i handling visa, sambandet mellan tillväxt, sysselsättning och pensionärernas välstånd. Efter jobbpolitik kommer solsken. Och då har vi inte ens nämnt fastighetsskatten, den kommande tandvårdsreformen och satsningarna på valfrihet i äldreomsorgen.

Kolla barometern Östros. Fortfarande stormvarning?